—Ö7--— — — — — -— -—— .— —nn12.!:., — Kn dern. Jag har nu försökt begge delarne, och jag vet hvilken som tar bäst. Jag skall säga er en sak, Thames, tillade han, i detsamma han kastade sig vårdslöst på en stol, jag ville gel min högra hand, och det är inte litet bjudet af en snickarelärling, om denna lilla vildkatt! vore hälften så kär i mig, som hon är i er. Det kan väl aldrig hända, så länge ni beter er så som ni nu gjort,, anmärkte Thames med spetsig ton. pHvad fan ville ni, jag skulle göra? skulle jag smyga mig bort igen, hä? ni skulle ha vinkat åt mig.n . Intet ord mer om den sakenn, återtog Thames; annars komma vi att gräla.n I Ja, än sen? hvem är rädd för det? invände Sheppard med en utmanande blick. Jackn; sade hans kamrat med allvarsam ton; preta mig inte vidare, så framt ni inte vill ha en tröskning.n Det spelet skall spelas på tu man hand, herr Menschenschreck, svarade Sheppard; i det han steg upp och ställde sig i pösitur. Nå, så akta er dåx, fortfor Thåmes och gick emothonom med knutna näfvar; fast min högra arm är styf, skall ni få se, att jag kan bruka den.n Sheppard var på intet sätt vuxen sin motIståndare, ty ehuru han hade mer kunskap.i ,boxningskonsten, saknade ban styrka och tyngd; så att efter en kort strid, hvarunder han bestämdt fick de värsta puffarna, låg han utIsträckt på golfvet medelst en väl riktad hufj vudstöt. k ,Det kan lira er att en annan gång vara Ihöflig och hålla er tunga i styrs, anmärkte Thames, medan han bjelpte honom att stiga upp. Det var inte min mening att förolämpa någon, svarade Sheppard förtrytsamt. Men ni kan väl förstå, det är inte-roligt att: se den flicka mån tycker om i en annans armar.