Aftonbladet – 7 september 1847, sida 2

dant sätt, att hon med hög röst förkunnade skålen och drack den i botten. Chevaliern skall blifva underrättad om hvad ni gjort, hviskade klädeshandlaren. Ah, jag tror inte, ni säger honom det!x svarade fru Wood, förtjust vid tankan på en sådan heder. Kneebone bedyrade, att det ganska säkert skulle blifva framfördt till prinsen, och, till ytterligare bekräftelse derpå, kramade han hennes hand under bordet med mycken värma. Herr Smith, som nu var mer än halffull, blef mycket bullersam, och sedan han bedt om sällskapets uppmärksamhet, företog han sig af egen drift att sjunga följande DRYCKESVISA: Vackra nos! De rubiner du bär som en krans, Har du funnit i arrackens åar, Och dem sorgfälligt vårdat, och höjt deras glans Med madera och portvin i såar. Stolta nos! Du bör ses med solar-mikroskop, För att rätt må uppskattas ditt värde. Bredvid dig, hvad figur gör ett nykterhetsvåp, Med den bleknos, som vattnet beskärde! De, som påstå att synen förderfvas af vin, Äro dårar, som vattnet förvirrar: Ser den bättre, som tittar i dyn som ett svin, Ån som vingud på stjernorna stirrar? Snart har lifvet för vattdrickarn flyktat sin kos, Och hans glädje på jorden var ringa; Men du lefver i vällust, du flammande nos! Och bekymmer du har ju haft inga. Huru länge kan det vara, sedan den: der gossen blef funnen, der fru Wood säger ? frågade Jackson, så snart det larm, som följde på Smiths supvisa, hade saktat sig. Låt mig se, svarade Wood; det var jemt oM år i sistlidne November., ,Hvad? det vill säga, på den tiden då den stora stormen rasade? frågade åtor Jackson. . Alldeles, svarade Wood; ni bar slagit spiken på hufvudet. Det var just samma natt, den stora stormen rasad, som jag fann honom. ,Det skulle intressera. mig att få höra en jutförlig berättelse om denna händelse,, sade Jackson, så framt det inte besvärar er för mycket. (Forts. följer.) rg