Aftonbladet – 6 september 1847, sida 3

Nästan allmänt ropades af de lägre folkklasserna: pIngen kung Georg, utan en Stuartl) Vi hafva redan sagt, att chevalier de S:t Georges anhängare voro frikostiga med löften till sina proselyter. Beställningar erbjödos åt alla, som hade lust att låta utnämna sig dertill. Fullmakter in blanco, undertecknade af Prinsen, med lemnadt rum för namnet på den person, som åtog sig att uppsätta en större eller mindre tropp till Prinsens tjenst, höllos beständigt tillhanda. Herr Kneebone, som stod uti icke obetydligt anseende hos partiets ledare, hade bland andra erhållit fullmakt såsom kapten vid ett infanteri-regemente, med vilkor nemligen, som omförmäldt är, att sjelf uppsätta sitt kompani. För att erhålla tillräckligt antal rekryter dertill, hade den krigiske klädeshandlaren nyligen varit i Lancashire, under förevändning af en angelägen resa i affärer. Hans plan hade synnerligen väl lyckats, helst i Manchester — en slad, som kunde sägas vara de missnöjdas bögqvarter. Vid sin återkomst till London fann han att två personer, som dock voro från en mindre välkänd trakt, hade sökt platser såsom subaltern-officerare vid hans tropp. Herr Kneebone, eller, såsom han mest tyckte om att kallas, kapten Kneebone, var icke alldeles nöjd med de rekommendationer, som desse sökande hade bilagt. Men omständigheterna voro icke sådana, att det gick an att vara för mycket grannlaga. Han beslöt att sjelf undersöka. Till den ändan begaf han sig till de begge offic-rskandidaternas boningsort i Myntet, och lät presentera dem för sig af vår gamle bekante, Baptist Kettleby. Myntmästaren, som ofta förut baft relationer med Jakobit-kaptenen, gick nu i borgen för de begge sökarderna, och bedyrade att de voro hederliga och pålitliga män. Denna rekommendation farn Kneebone så tillfredsställande, att hi:n genast uppgjorde saken, och mottog af de begge tillförordnade officerarne, så väl trohetseden åt konung Jakob den Tredje, som flera andra edsförpligtelser, hvilka alla af dem besvuros utan minsta betänkande, lika så litet som de tvekade att mottaga den penningesumma dem sedermera erbjöds, för att göra öfver