Aftonbladet – 4 september 1847, sida 3

da en sann medborgerlighet i vårt land! Huru än våra religiösa meningar må afvika från hvarandra, på fosterlandskärlekens sedliga grund, stå vi fast förenade, och från denna mark ini ingen bland folket vara utesluten; men låtom oss oekså höja oss öfver den nationella synpunkten och beträda mensklighetens högre område, låtom oss icke förneka den menskliga naturens adel och dess oförytterliga rättigheter bos någon individ. Låtom oss ådagalägga, att vi icke grunda den kristliga staten på yttre sken, på formel bekännelse, utan på kristendomens ande, alt våra gerningar hafva sin grund i ett sant kristligt sinne, :U vi, trogna vår konfession — jag skattar konfessionen högt, den är vördnadsbjudande för mig, såsom den mnödvändiga form, som förmedlar det eviga för det menskliga bezreppet — att vi, säger Jag, trogna vår konfession, också vilja blifva rättvisa emo! dem, hvilka Gud på en annan väg förer till målet! Många af de ädlaste bland vårt folk ser jag här förenade, ja, denna församling är värdig, är kallad att uttala en opinion, som skall uppfylla tusen betryckta hjertan med outsäglig tacksamhet, som hos alla civiliserade nationer, hvilka länge hafva föregått oss med ett sant kristligt exempel, skall finna ett jublande genljud. Liåtom oss, jag besvär eder derom, minnas språket: pHvad du icke vill att andra skola göra dig, det göre du icke eller andrs! Låtom oss icke ur kretsen af berättigade uteslu!a någon, i hvilkens anlete Gud har tryckt sin afbilds oförgängliga insegel, låtom oss icke beröfva någon af våra bröder en rältighet, derföre alt han förblifver vid det, som också för hvar och en af oss är del högsta, nemligen att han tjenar Gud efter sin öfvertygelse. (Bravo, bravo!) a TE ng nn nn ten