Aftonbladet – 4 september 1847, sida 2

maånheltl. Tid eter annan har whigpartiet så lyckligt blifvit rensadt från sina skadliga beståndsdelar, att knappt någon enda ännu återstår, som kan oroa dess anförare genom hotelsen att öfvergå till motpartiet, i föll anförarne bandla i full enlighet med sina grundsatser. ÅA andra sidan hafva de verkliga statsminnen inom det motsatta partiet öfvergifvit sina virsta villfarelser. Vi hafve förlorat några af våra bästa oberoende liberale parlamentsledamöter, men ännu qvarstår en stark falang af dylika, som äro förfarne i taktiken mom underhuset. Men en ansenlig förstärkning af allvarlige, praktiske män, ofjettrade af personliga eller familjförbindelser, har blifvit vunnen. Några fåfänga odågor och blott och bart folksmickrare hafva otvifvelaktigt kommit in i underhuset, men knappast så många, som det första reformerade parlamentet var belastadt med. En stor majoritet af det nya underhuset består af ledamöter, som skola sympatisera med män sådane som lord John Russell eller sir Robert Peel och hr Cardwell, eller kr Hume eller Cobden, hysa aktning för deras karakter och lämpa sig efter deras opinioner. De liberale ledamöterne, — då man begagnar denna benämning icke såsom en konventionell parti-term,