Aftonbladet – 4 september 1847, sida 2

nöjen, dans 0. s. v. utan att ändå utgöra dansmusik, eller musik att dansa efter; såsom t. ex.: Antuna Majfest, Fackeldansen i Umris lund, 0. S. V. Andra äro af ett mera mystiskt innehåll, såsom Gazellerna i Syccmorskogen, Två älskandes möte i Murnidernas heliga skog, motivet taget ur Celiorama i de Dödas Sagor (IV:de Boken), bönen till Sköna Eva,, en hymn till Morgonen, vid Sveas Fana och andra stycken af samma art. c 3 r fr LITTERATUR. Piquillo Ålliaga, eller Mohrerne under Fhilip den Tredje. Historisk roman i tre delar, af Eugene Scribe. Hörbergska boktryckeriet 1847, å 2 rdr 32 sk. bko. Ämnet, som denna roman behandlar, ligger väl till tiden och rummet temligen skildt från oss; men tillhör icke desto mindre onekligen ett af de märkvärdigaste. Hvar och en har hört talas om den fanatiske och grymme Filip I i Sp.nien; men bans efterträdare, Filip III och dennes tidehvarf, synes vår allmänhet icke stort hafva befattat sig med; i synnerhet som ban sjelf var en ganska svag regent och nästan karakterslös menniska. Intresset fåister sig deremot så mycket mera vid denna konungs minister, hertigen af Lerma, som jemte sin broder, storingvisitorn Sandoval, under Filip II herrskade öfver hela den vidlyftiga spanska monarkien. Den religiösa fanatismen, hufvudsakligen utgående från ett herrsklystet presterskaps begär att utöfva makt till egen fördel, ehuru omklädd med den vanliga fraseologien, att allt gjordes för christendomens skull, spelar i denna roman en hufvudroll. Den älsklingsplan, för hvilken kerligen af Lerma och hans bror, storinqvisitornp, srbe!ad, gemensamt med Spaniens hiersrker, bestod i försöket, att omvända Spaniens Mohriska befolkning, eller ock fördrifva densamma ur landet. Berättelserna om huru men förför mot dessa menniskor, för att påtvinga dem den allena saliggörande läran, är på en gång det lärorikaste och det mest fasaväckande man kan tänka sig. I inqvisitionens fängelser pinade och plågade men dem, tills de uttröttade gåfvo vika och afsvuro sina fäders tro, den likväl många al dem i hjeriat förblefvo trogne. I ett dylikt fängelse, bestiende af en öde borg, belägen i en vild bergstrakt, befinner sig äften bokens hjelte, Piquillo Alliaga. Piquillo är en mohrisk gosse, som, tiggande på Pamplona-gatan, träffas af en röfvareanförare Don Juan Baptista, hvilken tager honom med sig för att gifva honom en hederi!ig uppfostran och göra hans lycka. Piquillos goda natur förbjuder honom dock att finna smak i lifvet bland dessa banditer, och han begagnar ett tillfälle att rymma från bandet. Efter otaliga äfventyr bar han varit nog lycklig att komma i huset hos en af Spaniens ädlingar, Don Juan MAguilar, och gjort sig omtyckt af dennes dotier Carmea och fosterdotter ÅAixa; uppiäcker derefter att den rikaste mohren i Spanien, Don Velasco dä Alberique, är hans fader och den sköna Aixa hans syster; då han på en resa anträffas af sin fordna kapten Don Juan Baptista och af denne öfverlemnas till en af de förnämste inqvisitorerna, som ingenting lifligare önskar, än att få rätt många kättare att pina och utsuga. Genom biträde af ett par mohricka vänner, räddas Piquillo ur detta fingelse; dock blott för att en kort tid derefter, förföljd af sin hätskaste fiende, röfvaranföraren, den han träffar öfverallt och i alla möjliga förklädnader, ånyo råka i prelsternas våld. Piquillo har denna gång, jagad och förföljd på staden Alcalas gator, tagit sin tillflykt in på en afstängd gård och befinner sig nu i Jesuiternas kloster. Dessa min, af en slugare och fintligare natur, ön de öfriga munkarne, försöka att med list uppnå hvad de andra användt våld till, nemligen kättarens omvänd -lse till christendomen. Detta lyckas slutligen också för den listiga och ränkfulla jesuiten, pater Escobar, som inbillar Piquillo att hans far och syskon sväfva i den största fora, men möjligen kunde räddas genom bans öfvergång. Då Piquillo upptäcker att man bedragit honom, blir han nästan vansinnig; ban gömmer sig innanför superiorns cell, i akt och mening att hämnas på honom; men blifver der ett viltne till en i ett kloster ganska egendomlig företeelse. Dold bakom ett täcke, ser han superiorn och brodern Escobar emottsga en vacker och elegant förnäm dam, i hvars sällskap de intagz en den allrafinaste och läckraste supå. Det ör en bofdam, grefvinnan dAltamira, älskarinna till ministern Lermas sor, hertigen af Uzede, hvilken, jemte grefvinnan, förbundit sig med de ränkfulla jesviterna för att störta den nuvarande minis!eren och med dem dominikanercunkarne, som nu ega väldet, samt i stället gifva det åt jesuiterne. Piquillo får här höra de sammansvurnes brotistiga anslag, hvilka blend annat gå ut på, all med gift afdagataga hans syster Aixa, hvilken nu, enka efter en hertig af Santarem, komruit till hofvet, der konungen är dödligt förälskad uti henne, just sjelfva skäict bvarföre man huktar och vill rödja henne ur vägen. P.quillo slipper slutligen ur jesuiternas våld, kommer efter flerfaldiga händeler till hofvet, Ider han, cenom att upptöcka en del af de bemligheter, som han blifvit mästare öfver, lvinner ministerns förtroende och får en anIställning som drottningens biktfar. Som Aixas -Ibroder vinner han bär snart konungens hela förtroende och vänskap, och fastän han icke