Aftonbladet – 4 september 1847, sida 2

sakens egenheter. Samlingen ugöres sf ett slags tonstycken, som kanske lämpligast äro att anse för Romantiska Melodier, ehuru utan ord, och således icke visor eller sånger, men likväl ej sorterande under genren af de ryktbara Lieder ohne Worte,, på hvilkas stora område de icke inträda. Dessa melodier äro likväl vanligen utvecklade och sammanväfda till hela tonbilder, oftast af egen karakter hvar för sig. Såsom den musikaliska formen för dem är obunden, hr samma benämning af Fria fantasier, blifvit dem tillagd, som i allmänhet brukas för styckena i Törnrosens Bok, hvartill denna musik, i ansecnde till anden, står i närmaste förhållande och frändskap. Beträffande kompositionernas harmoniska sida, är det tydligt, att likasom hvarje tonverk, utgånget från en professerad musicus, alltid eger mer eller mindre rättighet till anspråk såsom konstverk; så måste åter tondikter, som icke härleda sig ifrån en egentlig komponist eller en artist af yrket, på samma gång afstå från alla dylika anspråk, och tillika ej vara underkastade alldeles samma slags rättesnöre vid bedömandet. Det har i alla tider funnits-ett slags, om så får sägas, insinktiv musik, stående utanför den egentliga konsten; alltså utan dess rang och åtskilliga af dess vilkor. Den känsla för tonernas oändliga skönhet och hänförande behag, hvilken upplyf:er hvarje mennisk2s sinne, erfar en magnetisx dragning, af ofta oförklarlig art, till vissa i naturen gifoa melodiska satser, hvilka med detsamma kunna taga s:g en egen barmonisk omgilning, eburu sällan fullt felfri i anseende till den musikaliska grammatikens reglor, som en diktare i denna genre icke känner. Han kan nå denna kunskap; och tillhör då ej längre det instinktiva slaget. Denna genres alster äro konstlösa, i den meningen att de icke befinna sig inom den vetenskapligt utbildade konstens område, och ej fordra del af dess slags värde; men kunra Ikväll sammanbinda sig i tonsystemer, talance till det inre geniet hos hvarje enskild persons egen själ. Dylikt erfar man vid åhörandet af folkvisorna, fira af nordens folkdansar 0. s. v., hvilka äro konstlös2, men derjemte med skäl torde kunna kallas utgreningar af den instinktiva musik, hvilken i förra tider verit så utmärkande för norden, såsom i hög och genialisk grad på en gång karakteristisk och oiiginell. Man kan om den slags musiken säga, att den, jemte egenskapen att vara den anspråkslösaste, tillika dock har ett ganska stort anspråk, nemligen på sentiment och sympathi hos den ihörende, hvarförutan den går förbi som ett in!et, eller som en fantom. Man kan derföre, till skillnad från den artistiskt anlagda och egentliga musiken, kalla denna, om man vill, poetisk. Allt slags folkmusik torde i allmänhet, när den är lyckad, böra räknas till genren af poetisk musik, mera än till musikalisk i den artistiska meningen. Men till ett :f exemplen att upptega detta element icke blott i form af danser, romanser, visor och lekar, utan såsom egna fantasistycken, tjenar den enskilda afdelningen inom denna genre, som bär blifvit gjord till föremål för en särskild samling. Af denna samling hafva de sju första häftena på en gång utkommit, innehållande femton stycken. Hvar och en af dessa tonfantasier har sin särskilda benämning, som dock icke innebär något allegoriskt eller symboliskt betecknande, utan endast ett frilt antaget namn, stundom utan allt annat synligt sammanhang med stycket sjelf, än hvad som blott på lek eller för ro skull uppkommit. Således heter ett stycke Hyacinth och Narciss; men man ser ej hvarföre det icke lika väl kunde kallas Guldvif och Jasmin, eller Viol och Liljekonvaljer. Ett Andante amoroso är tillegnadt Sköna Eva,; men utan kännedom af någon särskild anekdot, som ej stir omtalad, kunde stycket likaväl hafva haft Isabella eller något annat till öfverskrift. Detta fria eller, om man vill, nyckfulla betitlande kan göras till föremål för klander eller undran; och man torde nog kunna bafva mycket att säga derom, likasom man gjort dylika anmärkningar vid flera andra af nutidens namn i samma vög (såsom les Perles fincs, Rosa, Silkesfransarne 0. s. v.). Några af styckena bafva ej blott namn, utin äfven öfverskrifter, såsom annonserna visa. Så heter ett Marie Louise, med motis: Nu skall min voile jag tags, och bort alla sorger jagal,, et annat Åmaranten, med denna ingress: ,Också jag sökte den oförvissneliga blomman, en amarsnt; och jag sjöng: hvart skall jag gå? hvad skall jag få? hvilka bezgynnelsecord i begge styckena hafva sin motsvarande rytm i ett par takter af sjelfva themats början. Denna form för motiverna återfion:s också i Segelfarten till Tyrnelsö, På Ången, mm. fl. Den utförligsste fantasien är En Midsommarsdeg på Drottningholm, innehållande fem pjeser. Siler, kostymen och tonaten äro 2ngina genom uppgiften i Introduktionen, alt det är drottning Sofia Magdelena, som under någon sin vistelse på Drottningholm fögnar sitt tridgårdsmästarfotk (vid Canton eller Kina med et besök, för att åse folkets midsommarsnöjen, hvarvid hon sjelf jemte några af hofve! tar ibop till menuett. Detta allt är väl icke historiskt, men gifver dock uppslag till en skildiing af på en gång hofstil i Gustavianska smaken, uttryckt genom den högtidliga menuetter i äldre mening, samt tliika folkstil, hvilker här dock ej är gifven genom polskor, utan er på polsk-ryltm grundad fantasi. Andra af pje