Aftonbladet – 4 september 1847, sida 2

ndringar, afbrännes. Derjemte annonseras så-l: om vanligt söndagsnöjena i kong!. Humlegår-: len och på söder i Biyerska bryggeriets träd-l ård; och äfven på Stallmästaregården en muner afton,. Lustfärder till Norsborg komma fven att ske, såväl i morgon som om måndag. Jet återstår blott att önska, det väderleken må lifva lika gyns:m, som tillställarnes goda vilja tt bereda tillfällen till förl.stelser. — Finska tidningar af den 27 Aug. omtala xercisen af ryska gardesko pen i S:t P.ierswurg den 29 cch 34 Juli, uti ordalag, so a hade evyerna hållits al kejsaren personligen. Det er således ut som dessa, besynnerligt nog, bra ena berättelser skulle motsäga de i utländska idningar förekomna rykten om kejsarens sjukighet vid den tiden. — Det gick med Tidens svar på den anmärkning, vi häromdagen gjorde, att han redån ndra digen af sin tillvaro beljugit oss, fullomligt så som vi väntade. Man citerar autoitet för sin osanning, att vi skulle hafva tillverkat alska segerbulletiner under Polska revolutionscriget 4230, och denna autoritet är: Brefven utan munlås — en fanatisk ultrakonservanif oroschyr, utgifven i Upsala, och för hvilken ryktet sagt, att nuvarande hufvudredaktiören af ;Tiden, hr Palmblad, ej skall vara främmande. Och för det Aftonbladet ej upptagit till vederäggning de beskyllningar och dikter, som det ken behaga en Munlåsförfattare att debitera om letsamma, så är allsammans, efter Tidens påstående, perkändt,! Af samma skäl skulle största delen af allt, hvad Svenska Biet och Moryonen på sin tid ljugit om Afionbladet, vara erkändt af detsamma; ty dessa tidningars osanningar och dikter nedläto vi oss blott högst ällen att besvara eller vederlägga. Allmänheen fällde öfver dem sin dom, vår åtgärd förutan. Sedsn Tiden nu adopterat samma stridssätt, förutse vi, ait den koromer att framdraga on stor del af Svenska Biets och alla de mångaldiga konservativa ströskrifternas dikter om Aftonbladet såsom ,erkända,. Vi önska Tiden lycka till detta stridssätt, hvilket utan tvifvel ir det, som ännu företrädesvis hyllas af det koteri, hvars ärenden han går, eburu vi ett ögonblick trodde motsatsen. Med detta siridssätt har Tiden redan fullkomligt förvandlat sig till ett Svenskt Bi, och kan ej göra anspråk på, att af sina motståndare behandlas annorjunda än detta. Att inlåta sig i diskussion af sakförhållanden med en sådan tidning, vore ett gagnlöst föreag; ty sinning och rätt respekteras icke; det ir den fanatiska ultrakonservatismen, som blindt usar åstad i sin ilska, byllande grundsatsen, utt alla slags vapin, äfven lögnens, äro goda emot en motståndare. Det är i sanning nedslående, att finna en ungdomens lärare och leJare vid rikets första universitet, och som såjedes är skyldig denna ungdom föredömen af humanitet och sanningskärlek, träda upp på ett sidant sält. — Ve — Striden emellan Svenska Minerva och Tiden, som tog sin början på Tidens första dag, fortsättes inbördes med en ifver, som är dessa begge kämpar värdig. Minerva har i saken en artikel i dag, som utan tvifvel egnar sig till många munira betraktelser, både i anseende till henne sjelf och den nya tidningen, hvilka begge äflas med att göra hvarann gråa. Minerva talar på följande sätt; Åt våra i förbigående i förra n:t helt kort yttrade reflexioner öfver den brådska, hvarmed Tiden hastade, att uti sjelfva profoch inbjudningsbladet (AM 4, 2) tillkännagifva sina märkliga dijjerenspurkter, ifrån Sv. Minervas Conservatism och Rovalism, har Tiden uti Ja 4 behagat gifva den tolkningen, som skulle dessa reflexioner hafva utmärkt, att Sv. Minerva vore öfver tillkännagifvandet blefven plitet grå. Tolkningen är alltför fri, och har derigenom råkat att blifva alldeles origtig. Det hörer till Sv. Minervas lynne och speciellt till karakteren af hennes conservatism, att icke kunna blifva 4rå och än mindre vara det, hvilket hon borde hoppas jemväl icke kunnat vara för Tidens Redaction obekant. Deremot vill det snarare synas utaf det skyndsamma angifvandet af de der differcnspunkternan, hvilket just icke kunde vara något inbjudande uti ett profnummer, som skulle Tiden ej blott vara l.tet gråv öfver Sv. Minervas conservatism och Royalism, utan ock hafva någon fallenhet att i allmänhet blifva Grå; — en förundran, som ock kemtar stöd utaf det förlidne vinter first uppsatta, men derefter indragna, mera öppenhjertiga programmet för Tiden. För öfrigt har Sv. Minerva visst icke något deremot, att Tiden drar upp sira råmärken, och derigenom skiljer sig ifrån Sv. Minerya. Långt derifrån. Och till råliniens fullständiga uppdragande täcktes Tiden nästa gång icke glömma att jemväl anmärka: det Sv. Minerva är ett Oppositionsblad och anser en sann Cconservatism fordria, all hon är det; hvaremot Tidens syftning sannerligen icke synes vara att blifva någon Oppositionstidning; och vidare, att Sy. M. för de conservativa intressena Fäderneslandet, hvilka hon efter bästa förstånd skall söka att hädanefter såsom hittills försvara, alldeles icke anser det nyttigt, ech henne sjelf lita litet värdigt, att låna sig till ett stöd åt svänggungpolitiken eller bascule-spelet. Genom anmärkandet af denna hufvudpunkt lärer Tiden säkrast vinna sin afsigt, att få de der råmärkenan med full tydlighet och bestämdhet uppdragne. ——— WW— FRIA FANTASIER För PIANOFORTE af C. J. L. Almqvist. Häft. I—VII, utgifne från Abr. Hirschs officin. Anmälan: Då början anmäles af detta arbete, hvars utgifvande annonseras i bladet, torde det vara på sitt ställe att med nigra ord rämna de särskilda omständigheter, som tillhöra det, jemte EA NN a 1 rn rn AR ar se sen an RR