Aftonbladet – 3 september 1847, sida 3

street (Amiralitetsgatan). I detta qvarter hade stormen rasat tio gånger värre än annorstädes. Dess fordna utseende var helt och hållet förändradt. Wood kunde knappast igenkänna hvar hen var. I stället för de bastanta byggnader han der sett för ett par dagar sedan, fann ban nu inlet annat än en rad grushögar, med några lemningar af till hälften ramlade murar. Det var en bedröflig och nedslående anblick, att se en stor stad så plötsligt ödelagd, och snickaren kunde ej utan djup rörelse åskåda denna fasansfulla förändring. Men som vanligt är vid stora allmänna olyckor, sågs äfven nu en hop pöbel geromströfva gatorna, endast med afsigt alt plundr. Nära Temple-Bar, der passagen var mest vådlig i anseende till grusmassornas storlek, blef Wood omringad af denna pöbelhop; och en person, hvars svartbruna anletsdrag påminte honom om den som varit hans värsta plågoande under den föregående natten, fattade honom nu i kragen och beskyllde honom, under vilda förbannelser och eder, alt bafva stulit barnet som han bar på armen. Förgäfves bedyrade Wood sin oskuld. Bofvens följeslagare togo hans parti; och efter all sannolikhet skulle barnet på sådant sätt blifvit röfvadt från den som hittills så underbart frälsat dess 1:f, om ej en patrull, som var utskickad för att upprätthålla ordning och skydda medborgares egendom, hade just i rättan tid kommit till stället, och medelst kraftigt begagnende af sina hillebårdar skingrat våldsverkarne och satt den zenfellne i frihet. Wood tog derefter till fötterna och såg sig ej en enda gång tillbaka, förr än ban kom til silt eget hus på Wych-gatan. Här mötte hans hustru honom i porten, och i hennes vård lempade han nu sin, ur så många faror räddade, dyrbara börda. Slut på första tidpunkten. Iz