Aftonbladet – 2 september 1847, sida 3

och hon hade äfven nog sinnesnärvaro att draga på den sträng, som gick till väktarens rum. Bullret af denna klocka märkte en af betjentern2, hvilken genast drog på ett par underkläder, skyndade in i de inre rummen och hörde hertiginnans rop. Han sprang till sängkammardörren och sökte nyckeln, som pigan hvarj qväll upphängde på ett bestämdåt ställe; men denna nyckel var icke på sin vanliga plats. I detta ögonblick uppgaf hertiginnan endast dofva suckar; betjenten skyndade till trädgården, der han förmodade få se mördarne fly. Men han såg ingenting; han tyckte sig endast märka hertigen, som hufvudstupa skyndade in till sig sjelf, då han varseblef betjenten genom fönstret, som han höll på att öppna. Betjenten gick då genast åter till sängkammardörren, på samma gång som kammarjungfrun kom dit. :Hindret att öppna dörren var nu inifrån undenröjdt. Af hvem?... Kammaren var höljd i ett djupt mörker. Nattlamrpan hade man fört till ett rum, som stötte in till hertigens. Vaxljusen påtändes, och då: först märkte tjens!eolket den olyckliga hertiginnans lik, simmande i blod och betickt med sir, 1:ggande på gvulfvet; de ropade på bjelp; kastellanen och en annan tjenare kommo in och först derpå hertigen. Hsns första rörelse var icke att, såsom det blifvit uppgifvet, kasta sig ned öfver sin makas lik, utan han visade en sällsam förvåning. Hur har detta kunnat ske? det är obegripligt! det är otroligt! d.t är förskräckligt! yttrade han. Något derefter hjelpte han att upplyfta liket och lägga det på ett annat sält. --Hertigen hade icke visat någon särdeles rörelse. Då polisen, som blifvit efterskickad, anlände, var dess första om:org att undersöka hela hotellet, för att få reda på hvad sätt mördaren kunnat fly. Men alla dörrar och utgångar voro stingda; intet spår fonns. Chef n för säkerhetspolisen, hr Allard, förklarade, att dessa sår icke kommit från någon erfaren mördares band. På golfvet lig en pistol, laddad med kula, och på hvars kolf kött var fastblibbadt. Hertigen medgaf att det var hans pistol och att han beväpaat sig dermed då han hörde nödropet. Men det fastklibbade köttet och märkena på hufvudskålen efier hela cicelleringen på kolfven kunde han icke förklara. Från detta ögonblick blef hertigen på det strängaste förhörd. I början var han ond öfver de framställda frågorna, men svarade dock och försäkrade sin oskuld. Han bade handskar på sig; man lät honom aftaga dessa och fann ett djupt märke och bett i venstra tummen, Man lät honom kläda af sig och upptäckte på vensira benet märken efter kramningar af en kraftfull hand. I kaminen i bertigens rum fann man frisk aska, och deri qvarlefvorna af en näsduk och ett stycke metall, som måste hört till en värjeller dolkslida. Också fann man flera saker som nyss blifvit tvättade. Den dolk eller knif, hvarmed såren blifvit tillfogade det olyckliga off.et, hade man ännu icke lyckats upptöcka, utan endast skaftet. Undersökningen om detta förfärliga mord är redan under hbandäggning cf pärskammaren. De efter mordet tillvaratagna eff-kterna hafva blifvit nedlagda för att tjena såsom bevis inför domstolen. Några afryckta blodiga hårtofsar, dem man fann i den mördades händer, äro öfverlemnade till den bekante kemisten Orfila till tvättning och undersökning. Håret skall vara af fullkomligt samma färg som hertigens. ELLA NEPREISHERTENS RFA RATTEN ER