Aftonbladet – 2 september 1847, sida 3

MORDET PÅ HERTIGINNAN CHOISEULPRASLIN. Detta ohyggliga brott — hvarom vi redan i föregående blad hafva berättat, och hvilket, enligt den allmänna och på de starkaste anledningar grundade förmodan, blifvit föröfvadt af den mördades man, hertig Choiseul-Praslin, pär af Frankrike — tilldrog sig den 48 sist). Augusti, klockan mellan 4—3 om morgonen, uti Sebastianiska hotellet vid gatan Faubourg-S:tHonorå. Enligt de af polisen kort efter mordet gjorda undersökningar af lokalen, bl-dspåren, möblerne, tapetseringen, riktning :n och formen af såren, im. m., acser man denna ohyggliga katastrof hafva försiggått som följer. Hertiginnans sängkammare var upplyst af en nära utbrunnen nattiampa. Mördaren insmög sig tyst, beväpnad med en dolk och ställde sina steg till sängen, der bertiginnan låg i en halfslummer. Det första dolkstygnet riktades :t offrets hals, men hon förde hastigt banden dit. Mördaren gaf henne då ett stygn på nytt och vapnet afskar lillfingret på hertiginnans högra hand. Han fortfor att anfolla benne; då hoppade madame de Praslin blindvis ur sängen och sökte att få tag i klocksträngen; men hennes hand nådde den icke först, och tvenne märken af en blodig hand äro intryckte på väggen, icke långt ifrån klocksträngen. Ändtlizen lyckades hon ringa. Vilddjuret, uppretadt då han såg att hans dolkstyng icke förmådde åstadkomma en ögonblieklig död, hugger henne då på nytt med vild grymhet; nu börjar cn brottning mellan honom och den olyckliga qvinnan, som var stark, och hvars krafter borde hafva mångdubblats af förtviflan och den sista tankan på en fader och barn, för hvilka lifvet ännu var henne kärt. Hon her kuilkastat stolar och bord, för att göra buller; bon har sökt afvärja nidingens vildt från höger och veuster måttade styng med hvarjehanda effekter, som bon först fått tag i och hvilka bära märken efter vapnet; och till slut, utmattad afså mycken ansträngning, har hon halkat och fallit i silt blod, under de sista slagen sf mördiren, hvi!ken, då dolken bliivit afbiuten, gjorde ända på silt offer medelst slag med pistolkolfven. Det var 1 detta ögonhlick, som man började slå på dörren — och bertiginnan uppgaf en suck, som föregick dödsrosslingarna. Då tjenstfolket inkommit, kunde den olyckliga hvarken ropa, tala eller göra tecken, men hon hade ännu ögonen öppne?, stirrande, hemska. Man lade henne på sängen — men lifvet flydde haigt bort, och känslan af hvad som tulldrog sig kring benune syntes hafva öfvergitvit henne. Ur en fran k tidning, som innehåller flera utförliga detaljunderiä:telser om mordet, hvilka stödja sig på fullkomlig lokalkännedom, meddele vi följande. Det är bekant, att hertigen, aftonen före! mordet, aflsde eit besök med några af sina bern hos fröken Luzy, hvilken förut varit guvernant i hertigens hus, men blifvit skiljd från sin plats efter hertiginnans vilja och med 2nledning af hennes misstankar om ett intimare förhållande emeil:n hertigen och fröken Luzy. Då hertiginnan erfor hertigens besök, hade hon visat mycket missnöje. Imedlertid herrskade kl. 24 på aftonen djupaste tystnad i hotellet, hvilken äfven fortfor till kl. half 5 på morgonen. Hvarföre hade hertigen så länge dröjt med utförandet af silt förehafvande? Denna omständighet förklaras deraf, att hvar natt en mansperson, som idkade en golfbonares yrke och till hvilken man satte föriroende, sof i ett örmak; i detta rum befinner sig en stark ringlocka, som går till alla domestikrummen, så ;tt den öfverallt kan höras på samma gång. Denna väktare brukade vid dagens inbrott lemna hotellet. Detta ögonblick hade hertigen valt, ör att begifva sig in i hertiginnans sängkamnare. Ett af de första dolkstygnen träffade i rannskapet af hjertat, men längre ner, och balade åt sidan. Straxt derpå ryckte hertiginnan åå den vid singen befintliga klocksträngen, som örde till det rum, som beboddes af hennes ammarfru, ett gift fruntimmer, för närvarande välignadt tillstånd, och hvilken, då hon såg ut det var ljus dag, först klädde på sig innan won gick in till sin fru. l Under mellantiden sökte mördaren fullända : itt dåd. Hertiginnans första rörelse synesl; afva varit att kasta sig till en dörr, som gick I I 1 s 1 C rån hennes altov till ett sidorum; denna hade örmodligen varit tillsluten; alla märken utvisa vilka bemödenden hertiginnan gjort att öppna enna dörr. Läpgre bort ser man åter blod