Aftonbladet – 1 september 1847, sida 3

tillstäds, i stället för Jonathan Wild, så skulle den olyckan icke ha händt. Vid dessa ord hördes en sakta rörelse utanför fönstret. Hvad är det?) utropade bofven och kastade en orolig blick åt fönstret. Är någon derutanför? Hm! det är bara blåsten. Det är Jonathan Wild, sade enkan, i afsigt att skrämma honom. ,Jag sade er ju, att jag var icke utan beskydd. Han skulle beskydda er! inföll Blueskin med ett hånskratt. Ni har inte på hela vida jorden någon värre fiende än Jonathan Wild. Om ni hade läst er mans tal på galgplatsen, så skulle ni veta, att han lade sin död vid Jonathans tröskel — och det med fullt skäl, som jag kan intyga.n Menniskal skrek fru Sheppard, med en häftighet som uppskrämde till och med den förhärdade uslingen vid hennes sida, gå er väg och fresta mig icke. Hvad skulle jag fresta er till? frågade Blueskin förvånad. Till — till — lika mycket till hvad — svarade enkan med förvirrad blick. Gå cr väg baral Jag förstår hvad ni menar, återtog Blueskin, under det han kastade i luften en stor täljknif, som han tog opp ur fickan, och faltade den behändigt i skaftet, då den föll ner; pni bär hemligt agg till Jonathan — så gör jag med. Han bragte er första man till galgen. Säg bara ett ordy tillade ban och drog knifven på ett betecknande sätt längs efter strupen, så skall jag sätta honom ur stånd att göra samma tjenst åt er andra man. Vare det nog sagdt om den helvetes hund! låt oss nu tala om någonting angenämare. Se på den här ringen; det är en diamant, som är värd en hel skattkammare. Det skall bli er förlofningsringSe på den, säger jag. Det olyckliga fruntimrets namn är graveradt inuti, men så fint alt jag knappt kan läsa det. A-L-I-V-A — Aliva — T-R-EN — Trorchor — så är det —— Aiva Treacher. i