Aftonbladet – 1 september 1847, sida 3

termålsanbud. Att ni inte ger mig afslag, det är säkert; således behöfver ingenting mer talas om den saken. I morgon gå vi till Skeppsbolmen och låta koppla ihop oss. Runka inte på hufvudet. Hvad jag sade om er unge, var bara prat. Det var inte min mening! Men jag är så der, när jag blir uppretad. Jag skall ta opp gossen, som han vore mitt eget kött och blod, och jag skall uppfostra honom till en riktig hamnbuse, och i god tid lära honom bruka sina klor; med ett ord, jag skall göra honom till en lika dugtig karl, som hans far var. Aldrig, skrek fru Sheppard, aldrig i evighet skall det skel Hvad nu? hvad vill det säga?) frågade Blueskin och sprang opp. År er mening, att när jag tar opp er unge, och föder och kläder honom, jag inte skall få uppfostra honom som jag vill och behagar? hvad? Fråga mig inte, utan lemna mig, svarade enkan med vilda blickar. Det är det bästa ni kan görax Lemna er? upprepade bofven med ett föraktligt löje. Nej, inte nu, min söta. Jag skall säga er, att jag är inte utan beskydd, invände den arma qvinnan. Der är någon utanför fönstret. Hjelp, hjelpl Men allt hennes ropande var fåfängt; och Blueskin, som i början hade sett sig misstroget omkring, förmodade nu, att det var blott ett föregifvande, och skrattade mera öfverljudt än förut. Det är förgäfves, enka, sade han, och närmade sig till henne, under det hon drog sig allt mer undan. Ni kan spara era lungor. Kom nu, var förnuftig, och hör på hvad jag har att säga. Er pojke har redan inbragt mig en ganska god vinst, och skulle kunna inbringa ännu mera, om hans uppfostran blefve ordentligt vårdad. Den här pungen, tillade han och klingade med den i luften, och den här ringen fick jag just nyss för hans skull af samm-. fiuntimmer, som steg miste :är hon skulle fly genom fönstret der borta. Om jag hade varitj