Aftonbladet – 1 september 1847, sida 3

ligt målande, ritande och skizzerande. Såsom prof på sin verksamhet har han hemfört 48 portföljer, innehållande inemot 3000 blad. En stor del af hans mera fulländade målningar har dock qvarstadnat i Amerika; ty kostnaden för sina resor måste han förskaffa sig sjelf, genom afyttrande af målningar, porträtter och skizzer, för hvilka han företrädesvis funnit afnämare bland fransmän och tyskar, men mindre bland engelsmän. Ofta ägde han blott tillfälle att för några ögonblick stiga af hästen, för att under den brännande solhettan teckna interessanta utsigter eller uppträden. I Möänchen, der han nu vistas, har han med sina samlingar väckt stor beundran. Hans teckningar och utkast äro dels utförda med färger, dels blott i blyerts; men alla återgifva ögonblickets intryck i friska och lefvande drag; sanning var hufvudsyftet vid hans efterbildningar. Öfverallt fästade han uppmärksamhet på hvad som undfallit andra i samma trakter före honom resande konstnärer, och han har med det lyckligaste val träffat de mest passande ståndpunkter och til!fällen, för alt troget återspegla landskaperna, med deras staffage al menniskor och. djur, och minnesmärkena från deras mest karakteristiska sidor. Såsom landskapsbilder äro i synnerhet teckningarne från Cbili och Anderna märkvärdiga. Den vulkaniska bergsbygden i dessa så sällan af Europeer besökta nejder, framträder här i hela sin vildbet och storartade prakt, med sina stundom grotteska, alltid omvexlande former, sina mångfaldiga bergarter, och under den för dem så egna belysning vid olika tider på degen eller året, under tropikernas dager eller i dess bjerta månsken. Såg han sig i Cbili nästan inskränkt till landskapsmålning, så var det deremot scener ur menniskolifvet och djurveriden, som företrädesvis fjettrade bans uppmärksamhet i Patagonien och Platastaterna, och hans genremålningar erbjuda derifrån rika utbyten för forskarne öfver menniskoslagen och samhälslifvet, äfvensom för hästkännaren de brokigaste mönster al mångfaldiga hästracer. En helt annan kar2kter råder i bilderna från Peru. Här öppna hans portföljer hufvudsakligen utsigter af städer och konstbyggnader från den äldsta så väl som den nyare tiden; hvarjemte han åt de yppiga behagen hos Perus cch Limas invånarinnor samt deras sköna drägter ägnade en mängd bland sina mest interessanta afbildningar. För hans porträttmålande pensel sutto der fruntimmer af alla stånd och åldrar, förnäma och ringa, andliga så väl som verdsliga. När hen anländt till en stad, spridde sig hastigt ryktet att en utländsk konstnär kommit dit för alt afmåla stadens skönaste damer; och mera behöfdes icke för alt öppna honom tiliträde i de förnimsta husen. Litet mera svårighet mötte väl för nunneklostren; men äfven deras portar upplätos, när han förklarade sin önskan att för sina studier efterbilda någonting derstädes. Fruntimren i Lima utmärka sig genom sin smärta och lediga kroppsbyggnad och ett förtjusande behag i skick och drägt; de äro icke otillgängliga för smicker, och om främlingen. förråder sin beundran vid dervas åsyn på gatan, så äfventyrar han en vådlig blick af tacksamhet från deras stora flammande ögon, det enda som han der kan få se under den annars tätt sammanhållna slöjan. I motsats mot den vanliga åsigten, talar dock Rugendas med loford om deras sedlighet. Deremot är presterskapet till den grad förverldsligadt, att celibatets uppbäfvande kan der anses icke blott önskvärdt och nödvändigt, utan blir oundvikligt i längden, så framt säl!skapslifvet derstädes fortfar i sitt närvarande skick. T2ckningarne öfver resan från Lima, genom bergsbygden till Cuzeo och sjön Titicaca, samt derifrån till La Paz, framställa lemningar af fornperuanska tempel, palatser (vid Chorillos) och fästningsverk (norr om Cuzco), af qvadratiskt huggna stenar och med stora halfklotformiga eller knopplika sirater; vidare flera utsigter af det ryktbara soltemplet på en ö i Titicacasjön, samt minnesmärken vid Tiaguanoco i grannskapet af La P.z, hvilka röja en utsökt smak och djup insigt i de konstruktiva och estetiska lagarne för den horisontella byggnadsstilen. I Cuzeo och nejden deromkring finnas blott stenbyggnader, emedan fullkomlig brist råder på tjenligt trävirke. Rugendas har äfven upptäckt flera -spår af en konstperiod, som var äldre än Incas-väldet, och gick under med den, som under detta uppkom. Afven ombord, under sina resor öfver hafvet, har Rugendas icke hellre varit overksam; besättning och passagerare gåfvo honom der ämnen till fysiognomiska studier. Man finner vid första blicken på hans Kineser, Japaner, Hindostaner, Malajer, Nyseländare och Marquesasöboer, att han siräfvat efter sanning iformer, färger och uttryck. Med särdeles omsorg har ban behandlat bilderna al några infödingar från Nukahiva, för att riktigt framställa deras vidtberyktade talang och sällsamma smak i konsten att tatuera sig. Man tog i Minchen för gifvet, att om Rugendas lyckades finna förläggare för ett urval af sina bilder och sin resbeskrifning — på utgifvandet af alltsammans är väl knappt att tänka — eller en köpare till hela samlingen, Då KE FA F. I E-nr a