Aftonbladet – 1 september 1847, sida 2

hvarvid vederbörande statsråd samt kommitterade för ifrågavarande byggnad voro närvarande. Om grannlagenheten förbjuder omtala hvad härvid föreföll, äfven om någon del deraf skulle transpirerat, så torde det dock vara nog nämna, att anmärkningarna icke kunde vederläggas, att den ritning, som öfverintendentsembetet på det högsta gillat och förordat, förkastades såsom behäftad med de gröfsta fel, förrådande både okunnighet och oförmåga, samt att försök till ny ritning skulle fortsättas. Om vederbörande hade någon känsla af hvad i allmänhet kallas blygsel, så skulle medvetandet af de stora embetsfel, som i denna sak blifvit begångna, af det allvar, men ock den grannlagenhet, hvarmed granskpingen skett; förmå dem att i tysthet bära sitt nederlag, under tacksamhet för den lindriga behandlingen, samt att noga akta sig för sådana anfall mot den, till följd af sin Konungs uppdrag handlande person, som de, hvilka deras kämpe i Vinterbladet, förmodligen på anstiftan, tillåtit sig. Vi nämnde, att ritningen var behäftad med de gröfsta fel, och äro således skyldige att, ehuru i största korthet, angifva en del af dessa. Vi skola hålla oss till några af de mest betydande, i så allmänna ordalag angifne, att äfven den i dessa saker fullkomligt okunnige kan inse dem. I den nederstå våningen för bibliotek m. m., som skulle göras hvälfd, voro hvalfven tilltagne mer än dubbelt så tunga, som de borde vara (förmodligen af den orsak, att man ej förstod beräkna dem, och derföre skulle hjelpa sig med okunnighetens vanliga utväg, att taga till, så att det förslog). De hvalffötter, som skulle uppbära dessa hvalf, voro följaktligen ej allenast dertill för svaga, utan hade derjemte blifvit så, mot all regel, placerade, att de ej korresponderade mot hvarannan; och af allt detta hade blifvit den alldeles mathematiskt oundvikliga påföljden, att alltsammans snart omstörtat. Facaden var icke uppgjord efter någon viss styl. Den utgjorde ett slags misslyckad profkarta på de flesta stylar, som i arkitekturen förekomma, och var så öfverhöljd af prydnader, att byggnadens lif var nära nog bortgömdt. En halfvåning, som på alla monumentalbyggnader bör undvikas, skadade facaden och beröfvade hufvudvåningarne deras nödiga höjd, så att t. ex. i våningen för statyer icke fanns rum för våra större statyer. Här bör nemligen vederläggas en utspridd osanning, att denna anmärkning icke skulle vara grundad, då man skulle hafva påtänkt ett större, genom 9:ne våningar gående rum. Ett sådant rum var hvarken påtänkt eller antydt i den ursprungliga ritningen; men väl hade kapten Kleen i sina anvisningar påyrkat dess inrättande. TI statyvåniogen var ljuset så illa fördeladt, att det, i stället för att falla uppifrån, började 2, fot från golfvet och lemnade öre delarne af de större statyerne i mörker. Hufvudvestibulen var mycket stor, så att den omfattade en rymd af cirka 7000 kuhikfot. Allt detta skulle upplysas af fönster, som ej innefattade mera än omkring 40 qvadratfot, det vill säga ungefär en sjundedel af detljus, som skulle erfordrats för en god belysning. På ritningarne förekommo, i Vestibulens inre, mångfärgade, praktfulla kupoler. Der syntes de väl, men af dagens ljus skulle de föga eller intet komma att upplysas. Många andra fel visade sig dessutom, så att de sär!skilta ingångarne till mellanvåningar c. blifvit illa anbragte m. m.; men det vore föga lämpligt för en tidningsartikel att ingå i sådane detaljer. Envisas likväl Vinterbladet, eller de som begagna detsamma, så torde man kunna tjena dem med att publicera hela samlingen af anmärkningar. Det är en sådan arkitekt, som den-der åstadkommit det förkastade arbetet, hvilken Vinterbladet gör till kapten Kleens fullkomliga vederlike. Hvilka äro då dessa bägge män och hvad hafva de åstadkommit? Efter de mest grundliga studier (såsom magister erhöll kapten Kleen högsta betygen i de vetenskaper som ligga till grund för arkitekturen) ingick Kleen för 24 år sedan i ingeniörkorpsen. Han genomgick med heder de erforderliga profven inom korpsen och företog, någon tid derefter, en flerårig utrikes resa, till större delen på egen bekostnad. Hemkommen, uppgjorde han den antagna och numera följde planen för Carlsborgs fästningsbyggnad, hvilken hos kännare står i det högsta anseende öfver hela Europa. Under så väl denna första resa, som under en ytterligare utrikes resa, har, jemte fortifikationen, arkitekturen varit hans hufvudstudium. Hvad han häruti kan åstadkomma vittna artillerityghusen med tillbehör vid Carlsborg. De stå der, utan åndre prydnader, än listverket och någre arkader; men genom de enkla och rena proportionerne, som anstå militärbyggnader, åstadkommes dock det angenämaste intryck, och den, som med bibehållen ren känsla förenar någon sakkännedom, erkänner med glädje, att näst Stockholms slott, finnes i Sverge måhända ingen under nära ett sekel uppförd byggnad, hvars åskådande på ett så storartadt och skönt sätt tillfredsställer åskådaren. Detta torde ännu mera blifva händelsen, när den nya kasernbyggnad, som nu båller på att uppföras, blifver slutligen färdig. Att herr K. åtnjuter ett förtjent förtroende äfven i andre vägar af byggnadskonst, derom torde vittna, att han blifvit antagen till öfvermekanikus vid Strömsholms kanal, samt att han på kallelse af herrar fullmäktige i banken och riksgäldskontoret innevarande år såsom revisor besigtigat Götha kanal. Herr Scholander är en ung man, som veterligen aldrig studerat de högre vetenskaper, hvilka böra föregå idkandet af verklig arkitektur eller i detta afseende genomgått några större allvarliga prof. Han är utmärkt skicklig i att rita och färglägga interiörer, portar, predikstolar, att der anbringa passande prydnader, upplifva det hela med figurer, 0. 8. V.; med ett ord, han är i dessa saker en verklig artist. Huru litet han deremot förstår den högre arkitekturen, har han bäst visat genom sitt olyckliga, förkastade försök till ritning å museum, — och hvad hån ännu är i rent praktiskt hänseende, gör man bäst att förtiga. Han sjelf och hvarje vän till honom måste endast beklaga, att han med sina vackra anlag icke erhållit grundligare underbyggnad, samt att man, så att säga, tvingat honom att söka utföra ett värf, långt utöfver hans krafter. Efier denna, på de enklaste, fullkomligt bevisliga fakta grundade utredning af ämnet, får man fråga: kunde det på något sätt hafva passat sig, att en så dokumenterad person, som herr S. skulle utses, att, ENS EES PTTETREAEINEOOSRER ESA TN ss — — ALAA