Aftonbladet – 1 september 1847, sida 2

mina vägar varit. Jag har svårligen försyndat mig, men jag har varit hårdt frestad. Förskona mig ännu en liten tid, himmelske Fader! icke för min skull, men för detta arma barns skull ! Här afbröts hennes bön af djupa snyftningar. Är det imedlertid Din vilja, att han skall tagas ifrån mig, forifor hon, Så snart hennes rörelse hade något saktat sig; är Din vilja, att han skall lemnas faderoch moderlös midt ibland främmande menniskor, så bönfaller jag, o Gud! att du måtte i en annans bröst inplanta en Moders känslor för honom och gifva honom en vän, som blir hvad jag skulle för honom varit! Låt honom icke lida straff för min skull! Förskona bonom, och fräls honom ifrån allt ondt!i Derpå steg hon upp, tog barnet på armen, och ärnade just begifva sig utföre trapporna, då hon hörde att någon öppnade porten och med tunga steg inträdde i huset. Hållå, enkal, skrek en grof röst nedifrån; hvar djefvulen håller ni hus? Fru Sheppard svarade icke. Jag har någonting att säga er, fortfor samma röst litet mindre barskt; någonting som är till er egen fördel; kem derföre fram ifrån ert gömställe och låt oss supera tillsammans, ty jag är fördjefladt hungrig. Hör nt icke? Enkan fortfor att tiga. oo Ja så, ni vill ej komma; nå väl, jag får bjelpa mig sjelf, men det är att Vara bra litet sällskapslik. . ra Slamret med bägare och tallrikar tillkännagaf i detsamma, att talaren verkligen gjorde såsom han sagt. . Ni har förbannadt goda varor här! en präktig pastej! och, så sannt jag lefver, en förträfflig Canarie see! Ni är ganska välmående j qväll, enka. Här dricker jag er skål i en bräddfull bägare, och önskar er en bättre man än den första var. Det blir ert eget fel, om ni icke snart får en annan man; och en man, som år ung och hygglig på köpet. Här dricker jag hans skål också. Hvad! tiger ni ändå? Ni äl sannerligen den första enka jag någonsin hört, som kunde stå emot den Jockmaten. Nå, jag 4 Ve ; f5 i