Aftonbladet – 30 augusti 1847, sida 3

del af then studerande ungdomen, och hafver man sannerligen at frukta, at, om icke snart något häremot skaffas, thenna pesten förderfvar. mästa delen. Förderfvet är visserligen icke så ringa, söm hvar man känner; ty thet följer menniskan efter hela hännes lifstid öfver; hogen drages som oftast frå thet, som ädelt, nytligt, ja ock angeläget är: viljan förskrämmes; och älskar skada och dårskaper såsom et stort godt, ja hela sambället råkar therigenom omsider i en otrolig och odrägelig skada. Medlet at undanrödja thetta hindret, skulle väl tyckas kunna vara the många gjorda hälsosamma förordningar och, besynnerligen i anseende til the Academiska stadgar och constitutioner, som förbjuda alt sådant och thylikt ungdom oanständigt väsende. Men som thetta likafullt sker, kan hvar ock en se, thet sådane stadgar icke aktas och följas, samt at förtbenskul theras verkställighet icke ernås. Medel at någorlunda kunna häfva och förekomma thetta onda hos the studerande torde dock likväl kunna vara: at sådan verkställighet ömsintare påtänktes af ef them, som hafva ungdomens skötsel under händer: at en oförståndig och villrådig ungdoms sjelftagna och regellösa frihet sättes under et nogare insecnde och styrande af theras almänna läromästare: at föräldrar och anhörige icke så tidigt tillåtes, som ofta sker, at lemna sina barn utan särskilta lefyernesledare och tilsiare: samt änteligen, at både almänne och enskilte ungdomens lärare borde noga akta sig och med alvarsam näpst bringas therhän, at aldrig sjelfva lemna någon ond eftersyn uti någre galne, vällustige, skadlige och syndige förnöjelser. Efter anförande af dessa kanske alltför långa utdrag ur en 400 år gammal, till behjertande a! Rikets Ständer öfverlemnad pädagogisk skrift, torde läsaren tro .oss på blotta orden, då vi förklara, att ingen af alla de med nyhetens brännmärke af skolreformens motståndare tecknade ideer, som röra läroverksfrågan, är under 100 år gammal, men många af dem öfver 2— 300 år; ja, att några, t. ex. de, som ligga till grund för Lankastereller Nya elementarskolans i Stockholm monitörsystem, gå, till. sina första frön, tillbaka ända till århundradena före vår tidräkning. Oss förundrar icke detta, som äro öfvertygade om, att samma ställ: städse gifver samma vatten, d. ä., obildligt taladt, att förnuftet, hvarur alla idter flyta, i dag är detsamma com för 1000 år. Men för framgången af striden för läroverkens reform är detta förhållande dock af särskild vigt att anmärka, emedan just från förevitelsen att dessa reformider äro nya (således obepröfvade och omogna), mo:ståndarne hemia sina skarpaste vapen att dräpa skolreformen redan i sin början. Det finnes nemligen ett slags menniskor, som kalla sig historiske, hvilka oupphörligen upprepa ij våra öron, att de hafva historien och gammal häfd för sig och sina satser. I striden mot dem är det nödvändigt att solklart visa, att just det stöd, hvapå de mest lita, är inbilladt och icke finnes i verkligheten; att den historia, de med så mycken tillförsigt åberopa, är blott dagens, icke seklernas; att det visserligen är sant, att det onda och dåliga i hvarje sak har sin häfd, men att det också å andra sidan är lika visst, att det i alla tider visats, att denna häfd icke varit sanningens, d. ä. att ideerna till förbättring i alla tider gått parallelt med förderfvet och det förvända. Upphören då en gång med edra förebråelser af nyhetsbegär och nyhetsmakeri, J motståndare i striden för läroverksfrågans organisation! Det medgifves gerna, att många af eder mena uppriktigt och allvarligt; men menen J äfven förnuftigt och sannt kristligt? Menen J historiskt? Hvad gammalt finns väl i vår statskropp, i vår kyrka, i vår skolinrätltning, som icke någon gång varit nytt? Och mycket af detta nya, som nu genom seklers häfd blifvit gammalt och, som J kallen det, vördnadsvärdt, huru bar det uppkommit, har det framsprungit ur sjelfviskheten, allt ondts moder, eller härflutit från uppoffrande kärlek, alla dygders och alit godts alstrarinna? Makligheten och egernyllan hos lärarne, att se mera på sin egen befordran och framkomst i sambhällslifvet, än på skolans och ungdomens bästa; fåfängan och stoltheten alt, genom envist fasthållande af de gamla språkens studerande på bekostnad af de mera allmänna och lättfattligare vetenskaperna, skaffa sig ett prÅ i den naturliga stånds-cirkulationen; trögheten och liknöjdheten att införlifva sig med förbättrade lärometoder och uppfostrings-principer — kunnen J på edert samvete prisa alla dessa gamla nyheter och kalla dem vördnadsvärda? Eller blir det onda en hårsmån vördnadsvärdare derföre att det är gammalt? Märken J, som åberopen historien, att det är någonting, som är ändå äldre, än det onda; och det är det goda, det sanna i hvarje sak. J måsten derföre, om J ären fullt konseqventa och ärliga, som vi antaga, medgifva, att detta nya goda och sanna i undervisning och uppoffring, som skolfrågans reformvänner åsyfta och arbeta för, är ändå äldre än det gamla skolskick, för hvars bibebållinde J spillen edra ord och mödor. Redan de utdrag denna artikel meddelat, lemna tillräckliga bevis härför. Om läsare, som intressera sig för läroverksfrågan i detta afseende, blifvit öfvertygade, är ändamålet med denna artikels och dessa utdrags offentliggörande upphunnet. — Ifrån hr Ferdinand de Ron på Äflohammar har redaktionen emottagit en vidlyftig skrifvelse med flera bifogade intyg, åsyftande be-! visning att f. d. riksdagsmannen Eric Nilssons