Aftonbladet – 30 augusti 1847, sida 3

kommer alltså att sända 3 representanter till storthinget. Till Fredriksvärn hade återkommit de skonertar pMaagen, och Vale, som varit i Lyngöer; samt skonerten Uller, som varit till Bergen. RÄTTEGANGSOCH POLISSAKER. — Poliskammaren har fått ett mål af stygg beskaffenhet att behandla. En bagaregesäll vid namn Bergman, som sedan början af denna sommar arbetat hos hembagaren Anders Gustaf Andersson (i huset JA: 92, hörnet af Kaptensoch Löjtnantsgatorna på Ladugårdslandet), hade funnit anledning till misstankar i afseende på åtkomsten af åtskilliga mjölpartier, som hemfördes till Andersson; och efter att hafva gjort sig förvissad, att husbonden erhöll det till åtkomsten misstänkta mjölet från kronobageriet ocb slottsmagasinet vid Nybron, anmälde Bergman förhållandet för gevaldigern Jäderin. Med biträde af en polisuppsyningsman anställde Jäderin, på grund af denna angifyelse, visitation hos hembagaren Andersson, i hvars vind dervid påträffades en säck med slottsmagasinets märke, samt 26 18 mjöl, hvilket af medhafde prof tydligen igenkändes vara af samma sort, som nyligen blifvit för kronobageriets räkning inköpt. Då Andersson skulle förklara sig häröfver, hade han i början ostadiga uppgifter; men han har omsider medgifvit, att ban tillhandlat sig en del mjöl af slottsmagasinsvaktmästarne Lundberg och Lönnberg. Lundberg, som äfven blef förhörd, nekade enständigt att hafva haft sådane transaktioner, men som flere personer intygat att Lundberg verkligen haft mjölleveranser till Andersson, blefvo de begge häktade. Vaktmästaren Lönnberg är ännu ej träffad. En gesäll vid kronobageriet, Anders Årlin, har äfven blifvit tilltalad för delaktighet i omberörde försnillning; och tvenne arbetskarlar, Björkman och Pettersson, skola likaledes hafva varit medvetande om förbrytelsen och i sin mån bebjelpliga dervid. Ibland de vittnen, som spridt mesta ljus i saken, är tilltalade Arderssons een hustru. Andersson har uppgifvit att det mjöl, han på ofvan angifvet sätt för godt pris tillhandlat sig, kunde uppgå till 100 LE; men detta anses vara alldeles för lågt tilltaget; under veckan före den sednaste hade öfver 40 LE mjöl saknats på kronobageriet. För öfrigt skall det, enligt herr polismästarens yttrande, alldeles icke hafva varit någon hemlighet på Ladugårdslandet, att en dylik rörelse med kronans mjöl egt rum under flera år; men man hade hittills icke haft nog bevisning, för att anställa ett åtal. — En qvinnsperson vid namn Carolina Wilhel mina Westerberg, boende i Sabbathsbergstrakten, har afhändt sig lifvet på så sätt, att hon i går middeg hoppade i sjön vid Rörstrandsbryggan; hon hade tagit sin psalmbok med sig på färden till evigheten. Hon hade på sednaste tider lefvat i oenighet med sin karl, och detta ledsamma förhållande lärer hafva vållat hennes förtviflade beslut att dö. — En liten trädkoja i Carlbergs-alleen nedbrann i går afton, kl. emellan 7 och 8; och dervid tillgick så tyst och stilla, att de promenerande i Trädgårdsföreningens trädgård, som ligger ej långt ifrån stället der branden inträffade, ingenting visste derom, förrän elden länge sedan var släckt. Kojan tillhörde en fabrikör Dimander, och var ej mycket Värd; den var dock brandförsäkrad, och en hel hop folk har anmält sig till erhållande af belöning för biträde vid släckningen. et — Orebro. Söndagsmorgonen den 5 Oktober 4845 hittades, vid väggen af kyrkan i Christinehamn, en liten påse, innehållande sönderbrutet eller sönderklippt och hopslaget silfver, som synbarligen tillhört någon kyrka; derom utgick ifrån konurgons befallningshafvande i Carlstad kungörelse d. 7 Oktober och sedan i de öfrige länen, med beskrifning på silfret, 59 lod, hvaribland ett stycke utgjort öfverdelen af en kalk, med derpå graveradt årtal, tvänne adeliga sköldemärken och ett bibelspråk. Härpå väcktes uppmärksamhet af handtverksföreningens sekreterare, Bergström, hvarefter anledning uppkom till förmodan, att silfret var af det som blifvit stulet i Öby kyrka, hvarpå detsamma genom konungens befallningshafvande i Carlstad kom i påsen, en afklippt, men hopsydd strumpa, i hvilken det hiitats, till urtima ting i Glanshammar d. 47 sistl. Juli. Efter den förseglade paketens öppnande å tinget, och efter silfrets betraktande af församlingens -presterskap och en kyrkovärd, befanns likväl, att silfret icke tillhört Öby kyrka, hvarföre rätten beslutade, att det skulle med underrättelse derom återsändas till hr borgmästaren i Christinehamn, derifrån det kommit. Men innan detta sattes i verkställighet, aflät domaren skrifvelser till hrr prostarne i Ekeby och Svennevad, med beskrifning på silfret, ibland hvilket var äfven en liten förgyld fana med standar, samt uppgift på inskriptionerne m. m., i händelse det kunde tillhöra någondera församlingen. Sedan och då hr prosten Askengren deraf trodde sig finna anledning tro, att det tillhörde Svennevad, har br prosten med församlingens äldste kyrkovärd samt hr öfverstelöjtnanten baron Armfelt (född och uppfödd i Svennevads socken) varit hos domaren, som ännu har silfret i förvar, och besett samt igenkänt detsamma såsom stulet i Svennevads kyrka hösten 1844, efter det stölderne skett kort förut i Öby och dernäst i Ekeby. Den återfunna delen af kalken är öfverdelen derutaf förgyld utoch invändigt, undra delen deraf redan 4845 tillrättakommen med en del af det öfriga silfret, som redan är uppsmäldt och för kyrkans räkning omgjordt. (N. A.) OKYNNE, SOM TAGER EN BEDRÖFLIG ANDA. Söndagsförmiddagen den 6 December 4846 gick frälsebonden Anders Nilsson i Mölleryd Hjortsberga socken, Medelstads härad i Blekinge, till Jemsunda. Tan hammablafna höäctrin Karin Pattercdaftar av.