Aftonbladet – 30 augusti 1847, sida 3

Ehuru råa hans begrepp voro om qvinlig skönhet, kunde den vilda menniskan dock ej vars känslolös för det oförlikneliga behaget hos den täcka varelse, som påkallade hans uppmärksamhet. Hennes växt var på visst sätt dold genom en lång slöja, ock en stor kapuschong, som hon dragit öfver hufvudet, bidrog ytterligare till hennes förklädnad; dock utvisade hennes ädla hållning, att hon hade ingenting gemensamt med den hop som omgaf henne, ehuru hon var djupt intresserad i hvad som nu föregick. Hvarifrån hon kom, hvem hon var, och hvad hon åstundade: var allt frågor som naturligtvis framställde sig för Blucskin, och han var just i begrepp att derom söka upplysning, då fruntimret hrejdade hans nyfikenhet genom en åtbörd som anbefallde honom tystnad. Sch!) sade hon med sakta men upprörd stämma; vill ni förtjena denna börs? Jag har ingenting deremot, svarade Blucskin i en ton som han sökte göra artig, men som i det närmaste hknade en lekfull björns gnällande mumel. Huru mycket är det i den? Den innehåller guld, sade fruntimret; men jag tillägger desutom denna ring. Hvad skall jag göra för att förijena det der? frågade: Blueskin med ett vedervärdigt leende. Skall jag skära halsen af någon? eller skall jag kasta mig för era fötter? säg, min söta ? : Ge mig barnet, svarade fruntimret, som ej ut:n möda kunde besegra den afsky bofvens rami!jära ton ingaf henne.