Aftonbladet – 30 augusti 1847, sida 2

AA FRITT VIA CT MLS, HUM ULILaBRIL I CUG UML UV sednare åren i och omkring Mölndal föröfvade våldsamma uppträden. Vidtagas icke der kraftiga mått och steg att sätta en gräns för tygellösheten, så lärer det ej vidare vara att tänka på idkandet af sådana yrken, hvartill fred och lugn, samt säkerhet till lif och egendom erfordras.n NAJADEN OCH GREFVE HENNING b6 HAMILTON. I Landsorterna tyckas Representations-kommitteens Betänkande och de dervid afgifna Reservationer sysselsätta allmänna omdömet vida lifligare än här. Man har anledning att sluta så, från den nästan oafbrutna uppmärksamhet, som landsortspressen ägnat åt hithörande frågor, alltsedan betänkandet och reservationerna vunnit en större offentlighet; ty det är knappast antagligt att landsortsbladen skulle så flitigt befatta sig dermed, om deras uppsatser icke funno gensvar i omgängslifvet eller sjelfva vore återljud derifrån. Bland de sednaste vedermälena af detta fosterländska intresse för stundens vigtigaste angelägenhet, utmärker sig en uppsats i Carlskronabladet Najaden, för den 21 dennes, öfver ett ibland hufvudskälen i hr grefve Henning Hamiltons reservation till förmin för klassvalen. Reservationen finnes införd i Aftonbladet (JF 4853, 184), och man har deraf inhemtat att grefve Hamilton, jemte de allmänt bekanta och mångfaldigt vederlagda försvarsgrunderna för klassval; äfven bar anfört ett honom eget, och hvilket, åtminstone så vidt vi kunna erinra oss, ingen annan än han ännu försökt använda till klassvalens förfäktande. Det kan icke vara obekant för någon, som fästat uppmärksamhet vid frågorna om representationssättet i allmänhet, här eller utrikes, att en ibland orsakerna hvarföre raan yrkat samfällda val i stället för klassval, är det inflytande som klasser och stånd, eller korporationer al hvad namn som helst, vanligen utöfva på sna ledamöter, till följd hvaraf de maktägande inom korporationen blifva i tillfälle att leda valen efter sitt eget eller åtminstone efter korporationens interesse, med förbiseende eller åsidosättande af det allmännas interesse, om ej i rak strid deremot. För att undanrödja denna mer eller mindre medvetna ofrihet hos de röstande, och göra dem oberoende af korporationsväldet, är det, som man yrkat samfällda val, utan sammanhang med stånd eller klasser. Med kännedom härom kan man ej undgå att öfverraskas, när man i grefve Hamiltons reservation träffar på följande sats: Till de mera från erfarenheten än spekulationen hemtade skälen för ståndsoch klassvalens företräde framför de samfäldta hörer ock, att de förra bättre än de sednare emotstå yttre inverkan på valen. Det tid är likväl nu mera förbi, då en talares blotta auktoritet eller samhällsställning gaf tillräcklig vigt äfven åt hans paradoxer: grefve Hamilton har alltså bifogat en deduktion för sitt påstående. Den lyder som följer: Bevisen ligga oss så nära och äro så kända af hvar och en, som med någon uppmärksamyhet följt tilldragelserna vid representant-valen vi Frankrike och Belgien, samt vid valen af Englands Underhus, att de ej torde behöfva bär anföras. Den, som erfarit, huru på det ena stället användas, -å ena sidan löften om fördelar för kommunen, valmännen och deras anhörige, samt embetsmännens hela inflytande. å den andra penningar, löften, hotelser och nde skändligaste, stundom till löjlighet öfvergående medel, allt för att åt ett parti bereda nöfverligsenhet i kammaren; huru på det andra, det Katholska Presterskapet missbrukar religionens makt till störande af valfriheten och vinnande af politiska ändamål, samt slutligen buru på det tredje valmännens röster öppet blifvit till den mestbjudande försålde och prikedomen sålunda besegrat den största medborgerliga förtjenst; — den, som erfarit alll detta, och erinrar sig, att i det fattige Sverige ingen, sedan den i flera hänseenden undantag bildande frihets-tiden, veterligen vari nog fattig, att sälja sin röst, eller nog glömsk af medborgarens pligter, för att vilja köpa en annans, — han kan ej utan tvekan vidröra de från fäderne ärfda former, hvilka bi dragit alt åt oss förvara det ännu dyrbarare arfvet af fädernas hederskänsla och fosterlands: nkärlek. Najaden har företagit sig att granska denn: deduktion, och denna granskning bör ej blifv: obekant för någon, som möjligen kunnat ans den förra bevisande. Det måste förundrav — säger Najaden — natt finna en man med grefve Hamiltens stora specielt historiska, insigter yttra sig så; de måste förundra, stt han tyckes, med verkli god tro, vara i fullkomlig okunnighet om de nära motsatta förhållandet i verkligheten, on dena venalitet, som, till en stor del jast t följ ef Stånds-representationen, temligen ohöljd framstålt här och der) före, under och efte våra riksdagar! Är det möjligt, att grefve Ha I milton kan vara okunnig om de uppköp af full I makter, som skett af rikets Första, det ick alls väljande ståndet, det hr grefven sjelf till Ihör, för att utdelas åt sådane personer, son Isedan sålt sin öfvertygelse och voterat för uni Iformen, som det heter, efter nådig befallning J Vi känna en speciell kasus, der riddarhus-full Imakten gällde 3 rdr 46 sk. banko. Är de möjligt, att grefve Hamilton aldrig hört omta llas det, af helt andra trådar än hederskänsla a Vi söga visst icke: i allmänhet, utan tala blo i om exempel emot hr grefvens ingan. (Naj:s not.)