Aftonbladet – 28 augusti 1847, sida 3

dervismingen? Och hkväl är detta icke den närvarande materialistiska tidens tal, utan ord, yttr.de för ett helt sekel sedan. ) 74, (Ser följer.) (Insändt.) (ål. — —a den 17 Aug. 1847. Mången, som med värma omfattar fattigvårdens reglerande, torde redan med bekymmer öfvervägt sättet och möjligheten för en tillbörlig tillämpning på landet af sist utfärdade Kgl. Författning om fattigvården i riket, men ännu har rörande detta högst vigtiga ämne ingen detaljerad granskning varit i allmänna tidningarna eller eljest offentliggjord. Undertecknad hvarken kan eller vill åstadkomma en sådan, men anser dock nödigt bryta den anmärkningsvärda tystnaden med anförande af några, minst sagdt, svårigheter för ifrågavarande tilllämpning. Dessa svårigheter eller, enligt insändarens i förhand öppet uttalade åsigt, omöjligheter, härleda sig till en stor del från det olyckliga stadgandet, att fattigvårdsstyrelsen ovilkorligt skall utgöras af sockennämnden, en nämnd, som på de flesta ställen å landet, åtminstone ännu icke på lång tid, måhända aldrig kan uppfylla alla i berördå författning den ålagda pligter. Ta synes mig vederbörande hafva beräknat det steg, de tagit; illa för de fattiga, illa för kommunen, illa för sockennämnden. I de flesta socknar finnas inga herremän, utom tjenstemännen. Dessa hafve rätt att afsäga sig sockennämndens bestyr, och lära icke underlåta att begagna denna förmån. Der en eller annan herreman finnes, kan en sådan icke påräknas mera än de 2:ne år, som Förordningen om sockennämnden å landet honom ålägger. Således måste sockennämnden hufvudsakligen utgöras af välfräjdade personer bland arbetande klassens medlemmar. Af dessa kunna ännu högst få föra ordentliga protokoller och diarier, uppgöra riktiga räkenskaper och tillbörligen handhafva större kassor samt utföra processer; färre skola i dylika fattigvårdsgöromål finna någon moralisk pligt eller någon håg och lust; och ännu färre hafva dertill nödig tid och ledighet. En fattigvårdsstyrelse, bildad af sådana ledamöter och derjemte till hälften ombytt hvarje år, skall nu till en början uppgöra förslag till reglemente för kommunens fattigvård och sedan fortfarande hafva hela förvaltningen af och ansvaret för alla fattigvårdens angelägenheter, uppbörder och kassor; ombesörja alla fattiga barns uppfostran; känna och pröfva alla nödlidandes arbetsförmåga och behof, samt bereda dem tjenlig sysselsättning och afpassad hjelp; strida med större possessionater, fabriksoch bruksägare om serskildt underhåll för dessas större antal fattiga; förskaffa sig noggrann kännedom om de ordentligt inflyttades fattigförsörjnings-ort, och inom 6 månader ho: Konungens Befallningshafvande söka utredande af deras försörjningsort, som inflyttat utan att hafva lemnat prestbevis eller blifvit mantalsskrifna; skriftvexla med andra fattigvårdssamhällen om dessas försörjningsåligganden, eller hos Konungens Befallningshafvande anmäla alla sådanas behof, som ej tillhöra socknen; ofta i laglig väg sjelf besvära sig öfver vederbörandes försummelser, eller genmäla dessas besvär. Här måste man i sänning fråga: hvad månde blifva uf detta barnet? Ovana vid skrifveri, högst) 2-årig bekantskap med ärenderna, täta samnankomster, brist på tid, lönlös möda, de fatigas oförnöjdhet och otacksamhet blifva sanolikt ifrågavarande fattigvårdsstyrelses ursäker och klagan; och kommunens frukter af .vångsbefattningen blifva gäckade förhoppninsar, obelåtenhet och missnöje: de fattigas ouppyllda anspråk och icke bättre, måhända sämre fhulpna behof än hittills att förtiga. Men,! orde mången säga: ett aflönadt skrifkunnigt viträde, en nämndens sekreterare afhjelper alla lessa betänkligheter. Ja, visserligen till någon lel; men oftast finnes icke någon sådan inom kommunen att tillgå, och finnes han, så måste van ju lönas, och det sannolikt med 4 å 5 attighjons fulla underbåll om året, helst han nsam snart nog finge sköta hela fattigvården. Ivarföre icke i thy fall bibehålla det gamla oruket, att pastor, som är lönad, fortfar såsom attigvårdens ständige ordförande och skrifvare, ch kyrkovärdarne såsom medansvarige kassaörvaltare, samt socknemännen å sockenstämma åsom biträdande ledamöter? Eller hvarföre j låta församlingen välja serskild fattigvårdstyrelsen, utan att ovilkorligen ålägga sockenämnden detta bestyr? Hade församlingens stor då ej baft vederbörandes förtroende, och