Aftonbladet – 28 augusti 1847, sida 2

vlu uHanUuTya CILCIUUUICIA dl YaCKOCI SLU, Utall DOTIDA äfven, om de flitigt begagnas, kunna inpregla åtskilliga vackra lärdomar i ungdomens sinne. GREFVE MIEROSLAWSKYS FÖRSVARSTAL INFÖR KAMMARRÄTTEN I BERLIN. I den korrespondensartikel från Berlin, som finnes införd i Aftonbladet för d. 20 dennes, omnämnes bland de för högförräderi anklagade polackar, hvilkas process nu pågår inför kammarrätten i Berlin, en grefve Mieroslawsky. Denne man, rik, vacker, fint bildad, lärer stå i stort anseende hos sina landsmär, och Prceussiska regerirgen gjorde sig mycket besvär för att bemäktiga sig hans person, och ansåg för en vigig fingst, då det slutligen lyckades; polisens agenter att ertappa honom. Hen her visat den största frimodighet och ett orubbligt lugn under hela rättegången, och sjelf hållt sitt försvarstal, hvarvid han begagnade Fransyska språket, hvilket de förnäme polackarne vanligen tala och skrifva utmärkt väl. I en Tysk tidning med gårdagsposten fiane vi ett fragment af detta tal, hvilket vi här nedanföre meddela Ingen menniska med hjerta i sitt bröst skall utan djup rörelse lyssna till denna stämma ur en ädel, djupt förtrampad och förtryckt nations sköte, som förlorat allt, utom tron på den eviga rättfärdigheten och en vedergällningens dag, då förtryckarne skola få sin lön, och Polen åter resa sig ur sin graf. Det ifrågavarande fragmentet, är af föijande lydel:e: — Alla våra fiender hafva begagnat sig af vår olycka, för att svärta våra afsig:er, för att förvexla oss med våra motsatser; ty det är de besegrades bittra öde, att de måste betala kostnaderne både för nederlaget och för segern. Men begagnade förtalets grymma vapen, för att från. oss aflägsna de klasser inom Polska samhället, dem en lång lifegenskap förlamat, slagit med stumhet ocirblindhet. För att tränga oss ur deras bjertan och deras förtroende, har man afmilat oss såsom en oförbätterlig aristokrati, som förklädt sig i liberalismens drägt, endast för att genom list återvinna de orimliga företrädesrättigheter, som genom deras missbruk blifvit förverkade. Och detta folk, hvars befrielse ur dess bojor, hvars framåtskridande, hvars borgerliga och sedliga återställande varit vår ungdvms hela roman, det stora problemet för alla våra smärtor, alla våra uppoffringar, detta folk har emot oss höjt Kains klubba, utan att denna gång en röst från höjden kunde fråga: hvad har du gjort af din broder? — ty det olyckliga folket visste icke hvad det gjorde, och Gud hade icke gifvit det någon Abel ait taga vara på. Om det är sammansvärjning, att såväl med hög röst som med låg förbanna våld, rof, förtal, och den starkes obarmhertiga raseri emot den svage; om man blottställer sig för edra lagars straff, då man håller sig fast vid alla spillrorna af ett fortfarande skeppsbrott; cm det är att taga del i en sammansvärjning, att sedan 80 år kämpa med döden på korset, med galla och ättika räckt till dryck, utan att, såsom Christus, hvarken kunna nedstiga i Hades lugn eller förklaras på framtidens berg; om det är högförräderi, att med all den förmåga, Gud förlänat äfven de lägsta skapade varelser, göra sig lös från det outrärdliga tvång, under hvilket kongresserne hålla oss sönderkrossade, på det vi i raseri och förtviflan måtte förgöra hvarandra; om man gör sig förfallen till död cch fängelsestraff då man: försvarar sitt Lf, och arbetar på sin befrielse; — välan! då äro icke blott vi sammansvurne, utan hela Polen är sammansvuret. Fören dock hela Polen inför detta skrank, fören alla våra helige och våra bjeltar dit, alla, som vrida sina händer och sucka, cch förbanna sin födelsestund och sina mödrars lif, på detta vida träldomens fält, som man kallar Polen; utvidgen omfånget af denna sal ända till verldens gränser; ty öfverallt ropa de polackars ben, som dött för fäderneslandets förlossning, medbrottslige fram och bämnare! Från denna synpunkt betraktade, äro de ej alla sammansvurne, barnet, som hörer berättas om blodbaden i Human och Praga, gubben som förtäljer det, och alla de, som minras huru edra fäder nedergjorde våra på slagtfälten vid Szezekoriny och Wola, då de försvarade Tysklands och Europas framtid emot det öfversvämmande Ryssland? Äro icke äfven de upproriske, som förmått rädda sig undan Szelas klubba och galgen i Siedlce? Äro de skyldige till högförräderi eller icke, alla desse, som ännu icke förtvifla på Guds rättvisa, och vädja från domstolarne på denna jord till hans heliga löften? Om så är, hvarföre finnas så få sammansvui ne, rebeller, högförrädare i denna krets? Hvar äro de andre? Undersökningen har ett ögonblick utkastat sitt nät iden omätliga, outtömliga och bottenlösa strömmen af vår sinnesjäsning, för a fa nn