Aftonbladet – 27 augusti 1847, sida 2

Galen eller icke, svarade fru Sheppard med hemlighetsfull min; gamla Van har i alla fall sagt mig åtminstone en sak, som redan har inträffat.n , Hvad är det? frågade Wood, icke utan nyfikenhet. . Han sade, för att trösta mig, kan jag förmoda, efter den förskräckelse han ingifvit mig, att gossen inom tjugufyra timmar skulle finna en vän, som skulle beskydda honom så länge han lefde.n En vän är lättare förlorad än vunnen,) sade Wood; men på hvad sätt har den spådomen gått i fullbordan? säg, Jobanna? Jag trodde, ni skulle ha gissat det sjelf, herre, svarade enkan med blyg förlägenhet; jag är öfvertygad, att lilla Jack har, utom mig, blott en enda vän i verldeu, och det är mer än jag skulle vågat hoppas för honom i går. Men jag har ännu icke sagt er allt: gamla Van påstod också, att barnet skulle rädda sin nya väns lif, första gången de träffades; men hur det skall kunna ske, är jag icke i stånd att Degripa. Ja, ingen annan heller, som har sitt sunda förnuft i behåll, invände Wood med ett gapskratt. Det är verkligen sannolikt, att en nio månaders barnunge skall rädda mitt lif, i fall jag är den vän, som ni menar, fru Sheppard! Men jag har ännu icke lofvat vara hans beskyddare, och tänker ej heller bli det, så framt det icke visar sig att han vandrar ärlighetens säg; kom ihåg det. Af alla handteringar är den förnämsta: att vara hederlig karl, men det var den enda handtering, som er man aldrig förstod sig på, ehuru han eljest, för att göra honom rättvisa, var en af de flinkaste arbetare, som någonsin fört en såg eller byflat ett bräde. Så länge er son idkar den handteringen, skall jag vara hans vän, men ej längre