Aftonbladet – 25 augusti 1847, sida 3

Fn nn nan NA MISTER BIRSTA BEER vanligt sätt: Händerna i fickorna! — Drag! M:srs Moagra och Farrell stucko händerna i sina råckfickor, och drogo dem ut; samt öppnade dem; men endast m:r Magra hade mynt i sin hand; hvaremot m:r Farrells hand var tom, till bevis att han icke funnit sig belåten med mellangiften. Dermed var det bytet förbi, och kunde ej komma i fråga vidare för den gången. Hade äfven m:r Farrell haft mynt i hand), så skulle gode mannen slagit ett slag i bordet, hvarmed hela affären varit orubbligen afslutad, och genast gått i verkställighet, så framt annars både bössan och den gråa hästen varit fillhands. Ty är händelsen dylik, så sker utbytet omedelbart på slaget; hvarför det ej heller så sällan händt, när bytet gällt nipper och klädespersedlar, att en man kommit hem till aftonen så förklädd, att hustru och barn och tjenstefolk knappast kännt igen honom. Mången kommer hem utan råck och vest, men leder ett koppel jagthundar med sig i stället; mången saknar hatt, men glänser deremot i en ry spänhalsduk, som han icke hade förut; ja, författaren häraf var bekant med en man, som lemnade sina stöflor i sticket, och i stället kom hemsläpande med ett par nya giggselar. Vid närvarande tillfälle fortsatte m:r Murphy bytesleken, icke utan en liten smula ironi mot m:r Magra, som gjort den misslyckade början. Jeg utmanar m:r Magras peruk! ropade han med hög röst. Men m:r Magra var icke sorglös. Jag utmanar Daniel Murpbys löskrage!, skrek m:r Magra. Gode mannen beslöt att löskragen skulle betala åt peroken tio shillings. Händerna stuckos i fickan och drages ut, och se: begge förde mynt. Med ett väldigt slag i bordet bekräftar alltså gode mannen bytet. Nu upplystes likväl, att peruken väl vore en peruk, men att löskragen icke vore någon löskrage, utan en verklig skjortkrage; och fråga uppstod huruvida bytesafhandlingen borde stå fast eller icke? Gode mannen afgjorde likväl saken lätt. NärDan. Murphy böll mynt i hand, sade ban, och derigenom godkände bytet, så erkände han med detsamma sin skjortkrages lösa eller åtminstone lösliga egenskap. Häremot gafs intet vad, man tog fram en sax och klippte helt nått lös kragen från Dan. Murphys skjorta, och räckte honom med detsamma m:r Magnas peruk. Hen satte den på sitt eget svarta och yfviga hår, likasom tårta på tårta. Med den stackars m:r Magra var det helt annat. Han blef nödsakad att tills vidare skydda sin kala bjessa med en provisorisk turban, af en servett; och stoppade, föga belåten, den lösklippta kragen och de tio shillings i sin ficka. Mycken annan egendom skiftade ägare samma qväll; en broderad vest gick bort emot ett slantspö för laxfiske; för patentbjulen till m:r Farrells framvagn fick ägaren en tafla af Rembrandt, målad i Tipperary, 0. S. V. — LE CHEVALIER DE MaAIson-RouGE; drame historique en une actes ä douze tableaux, par ÅLEXANDRE DUMAS, har sedan den 4 Augusti varit förnämsta samtalsämnet i Paris; den gafs den dagen för första gången. Representationen börjar kl. 6 om aftonen och räcker till kl. 42 på natten; men dessa 6 timmar förefalla icke publiken långa, så intressant är pjesen, äfven om man har läst författarens roman af samma namn, och således känner skådespelets innehåll förut. Amnet är det af chevalier de Maison-Rouge gjorda försöket att befria drottning Marie-Antoinette ur Conciergeriefängelset; men kring denna ledtråd, som genomgår hela stycket, slingra sig alla de märkvärdigaste händelserna vid samma epok af franska revolutionshistorien. Girondisterna, fångarne i Tempeltornet, nationalgardet, klubbarne, sektionerna, revolutionstribunalet, guillotinen och dess strumpstickande åskådarinrnor, den oerhörda förskräckelsen och den oerhörda hänförelsen — allt är med så mycken liflighet och konst inväfdt i handlingen, att publiken icke hinner komma ur sin illusion och sin spända uppmärksamhet. Dekorationer och kostymer hafva sträng historisk noggrannhet; bland en mängd scenerier af utomordentlig verkan berömmes i synnerhet inre gården i tempelborgen. — Man anser stycket kunna gifvas med vinst 200 gånger. — BARN, MORDBRÄNNARE. Ifrån Wesel skrifves, att gensdarmeriet till staden infört flera barn, hvilka tändt eld på Demmerskogen, för sitt nöjes skull, såsom man förmodar. Elden har så ketydligt gripit omkring sig, att man redan uppskattar skadorna till 80,000 Reichthaler, och man fruktade att elden skulle sträcka sig öfver Weselskogen. Åkerfälten hafva lidit betydligt, icke blott af hettan, men äfven af vildbrådet, som af hettan och röken drifvits ur skogen, spridt sig kring fälten och gjort betydlig skada. — UNGA BROTTSLINGAR. Ett irländskt blad, Cork reporter,, berättar följande tilldragelse, som helt nyligen passerat inför domstolen i Cork. Fyra unga vagabonder, mellan 42—46 års -ålder, hvilka länge varit kända af polisen såsom farliga ficktjufvar, inställdes för domstolen, för det de brutit sig in i en auktionssal och stulit åtta hattar. På domarens vanliga fråga: Bekänn, ären j skyldige eller ej2 svarade den äldste af de fyra:: Skyldige, du fördömde gamle spetsbof! och i detsamma kastade han mot domaren, som framställt denna fråga, en sten, som kunde väga två skålpund, med sådan kraft, att hulfvudskålen skulle blifvit krossad, i fall icke domaren märkt då han skulle kasta och böjt sig undan, så att endast örat sårades lätt. Domaren vågade icke yttra ett ord öfver saken, utan fortfor lugnt med undersökningen. De anklagade blefvo af juryn dömda till fyra månaders fästningsarbete. ; — STATISTISKA UPPGIFTER. Franska tidningen Courier Francais försäkrar att den, på grund af åtskilliga officiella berättelser i Moniteur Algierienn, företagit beräkningar, hvilka ådagalägga, att man enligt officiella rapporter dödat mer Araber, än som blifvit födda i Algierien på 40 år, och tagit mer hästar, än som skulle behöfvas till remonter för samtliga europeiska kavallerierha. Genom de razvier, hvarmed man hemsökt samtlige stammarne, skulle man hafva tagit mer slagtboskap, än som en armt af 400 millioner soldater kunde äta upp. — FÖRNÄMA BEDRÄGERIER. Snart sagdt hvarje post från utlandet medför nya notiser om smutsiga bedrägerier, föröfvade af personer inom samhällets bögre regioner, och man läser nu mera icke rättegångsoch polissaker utan att stöta på grefvar, friherrar, chevalierer, markiser, officerare och dylika. I synnerhet förekommer bland dem falska spelare. Uti Montpellier blefvo sålunda d.: 45 i förra månaden trenne eleganter, hvilka äfven gifvit gästroller vid tyska badorter, tilltalade för falskt spel. Desse voro grefve Julius Neurisse dArmanon, grefve Adolfe Lombard de Castellet och deras medhbjelpare, en viss Caussonell. Denne och grefve de Castellet dömdes till 2 års fängelse och 460 francs böter; ;refve Neurisse till 9 månaders fängelse och 60 fr. vöter jemte rättegångskostnadsersättning.