Aftonbladet – 24 augusti 1847, sida 3

armåens pensionering, som komme våra efterkom mande att med felslagna förhoppningar och tillintetgjord existens få känna tryckande följder af de be. slut, hvartill vi lemnat rättighet, under alltför sangvinisk tro på rättrådighet hos alla, de ofullkomliga menniskornas majoriteter. Nej — månne icke uti detta, som många andra fall, det gamla ordspråket är användbart: bättre en fogel i handen, än tio i skogen. För det hufvudsakliga ändamål, som afsetts med dessa rader, behöfves icke mera än hvad som nu blifvit anfördt; men insändaren har vidrört flera ämnen uti sin artikel, hvaraf det torde vara nödigt att åtminstone tvenne blifva betraktade från mera än en sida, och derföre tager jag mig friheten rörande det ena, att hemställa, om den åsigten är så alldeles riktig, att armåens pensionskassa icke tillhöre armåen, utan endast staten, derföre att dess fond blifvit samlad genom afdreg af de små löner, som staten består sin armå? Utaf samma skäl skulle då de medel, som en husbondes tjenare, genom besparingar af sina årliga löner, insatt i våra sparbanker, icke vara hans egendom, utan tillhöra husbonden, derföre att besparingarne skett af de löner han årligen anslagit åt sina tjenare; att detta icke öfverensstämmer med vanliga rättsgrunder inses lätt, Vore äfven förhållandet att en sådan husbonde i förhand utfästat, såsom vilkor för tjenarens antagande i hans tjenst, alt en viss summa skulle årligen af lönen för hans räkning sålunda användas. Beträffande de mindre summor, som statsverket öfverlåtit till armåens pensionskassa, så torde sjelfva sättet, på hvilket de kommit armåen till godo, bäst bevisa, att de äro dess och ingen annans egendom. Det andra ämnet, som torde behöfva närmare begrundas, är insändarens tanka, attarmåösns pensionskassa bättre skulle kunna i statens hand användas uti produktiva företag, med höga vinster, som lättare kunde befordra förhöjda inkomster, och dera! följande förmåga att öka pensionerna, än då den innehafves och förvaltas af armeens e ombud. Afven denna framställning torde icke bestå emot en närmare granskning. Det är svårt, att, utan tillgång till kassans speciella räknivgar och detaljhandlingar såsom positiv möjlighet framställa ett förslag i hyilket afseende som heldst, men sedan vi redan genom det framkasiade projektet inkommit på denna bana före sarsmanträdet af armåens fullmäktige, vågar äfven jsg, såsom motstycke, hazardera ot fremlägga ett annat jrojekt, som synes mig bör tre kunna i ganska stor skala, öka kassans årliga inkomster, på samma gång som det torde kunna trygga kassans I kapita sler, och jag vågar fr areställa detsamma, utar nspråk på dess ofclbarhet, men såsom t n rätt, i fall omständigheterna mecgifva dess förverkligande, och i en sådan händelse såsom bevisande, at armeens pensionskassa i armtens egen hand kan användas i produktiva företag. Det lärer väl nu af erfarenheten kveppast lide något tvifvel, att om de sist församlade armåöen: fulimöktige vågat sig in på den då nybörjede, mer icke fullt mognade privatbanksiden, och på kassans solida fonder grundat inrättandet af en privatbank, den nu inträffade förlögenhet att placera kapitalerna derigenom kunnat förekommas. Sedan ett kanhända för Sverige redan tillräckligt antal privatbanker upp: kommit, kan naturligtvis fråga icke mera uppstå att på denna väg försöka återtaga en förlorad åpro. pos. Men det vill synas, som landet önskade och behöfde en penningeanstalt, som omfattade alla mec festa kapitaler skuldsatta egendomar, hvilken lemna; möjlighet för räntans nedsättande och kapitalets a. mortering — vill säga en hypotkeksinrättninpg. Månne något uti financiella frågor nyttigare för både landet, vår pensionskassa, och dess ändamål kan uttänkas, än att begagna det just nu förbanden varande tillfallet, att organisera en sådan hypoteksinrättning. Om, med armåens pensionskassa til rundfond, en sådan inrättning af nu snart samman trädande armecns fullmäktige, kunde tillvägabringas skulle den blifva för hela fosterlandet af en oberäk:Irelig fördel, och öfverträffa alla andra försök i der vägen, genom det telydelsefutla förhållandet, att er sådan hypoötheksinrrttning kunde organiseras, uan alt svensk skuldsättning rå utrikes orter Ubehöfde ske för en erda skilng. C. I. 21. Kapiten i tjenst. j De S NR A