Aftonbladet – 24 augusti 1847, sida 3

mer för alla dervarande naturaliserade Judar de allmänna föreskrifterna i den här omnämnda nya lagen att blifva gälland:; men en särskild författning för de icke naturaliserade att följas. i — I anledning af det förslag en insändare i detta blad gjort (se AM 481 för den 9 Aug.), rörande öfverlemnandet af hela Armeens pensionskassa till statsverket emot dess skyldighet att derefter densamma förvalta och bestrida pensioneringen för armeen, hor för nedanstående replik en plats i bladet blifvit begärd: Troligen lärer väl ingen bestrida, att det skulle vara nyttigt för armöen och öfverensstämmande med det rätta, om insändarens afsedda ändamål, i förening med tryggiet för cverldliga tider, kunde vinnas genom öfverlemnandet af armeens pensionskassa till Svatsverket. Men lika otvifvelaktigt lärer det väl äfven vara, att alla pro et coutra genom ett så genomgripande förslag noga böra vägas i försigtig tighetens finkänsliga vågskål, och skärskådas ar skarpsinnets genomträngande öga, innan ens öfvertygelsen härom börjar luta åt ett stadgande, så att verkningarne i det närvarande och följderna i det tillkommande i alla dess finaste nyanceringar, icke må blifva förbisedda; och på dessa grunder vågar undertecknad framställa några reflexioner, föranledda af det förutnämnda förslaget. Om insändarens mening af mig blifvit rätt uppfattad, så skulle statsverket i och med detsamma som det emottoge presenten af Armåeens pensionskassas millioner, förbinda sig att bestrida pensioneringen med minst 50 procents förhöjning — jhoc est, då, såsom insändaren sjelf medger, i öfverensensstämmelse med troliga förhållandet, pensionskassan uti sitt närvarande skick icke af och genom sina egna tillgångar kan förhöja pensionerna, skule! statsverket, på samma gång som det accepterade kassan, besluta ett årligt anslag ) för utgörandet at 50 procents förhöjningen, hvilket med andra ord vill säga, att Rikets Stränder skulle bevilja ett sådant anslag. Kunde saken så bedrifvas, aut Riket 0s Ständer, jemte oruvb:iy säkerhet för cv:rldlija tider, funne billigheten uti, att årligen med er forderliga anslag bidraga till en någorlunda angenäm och sorgfri ålderdom för den som egnat sig och hela sin verksamma lefnad åt det vackra och ädla, men icke vinstgifvande kallet, att, då det gäller, med lif och blod försvara sitt fådernesland och sina lands sjelfständiga och lugna existens; då hade in ren, med sitt väckta förslag, gjort befälet inom armåens alla grader en ovärderlig tjenst, på samma gång som han beredt åt medborgaren både i och utom statsmakterna en stor tillfredsställelsa — båda så betydelsefulla, att det kanhända fordras en efterverld, för att i följderna kunna rätt uppfatta storverkets verkliga halt. Dock — ännu är saken blott sedd från möjligher tens sida, men låtom oss nu, uti räsonnemanget, äfven relegera 0ss på, som mean säger, de omöjliges sida, och då visar sig följande omständigheter, som kanhända förtjena aw äfven öfvervägas. Ar det väl troligt, att Rikets Ständer votera ett sådant anslag, som för ifrågavarande fall skulle erfordras? Jag fruktar: Nej. — Jag fruktar, att den lyckliga och långa freden, för hvilken man dock otvifvelaktigt har att tacka blotta tillvaron af vår armå, med replie på hvilken våra älskade konungar kan och kunnat stödja sina diplomatiska förhandlingar; jag fruktar likväl, att denna fred alstrat en stor liknöjdhet i landet för dess försvarare, nära lik den man istäder, som ej på längre tid varit hemsökta af eldsvådor, understundom finner för deras brandsprutor, hvilka man ofta förgäter att omhbhulda, intilldess eldslågan härjande flammar öfver staden. Men om jag härutinnan skulle misstaga mig om Rikets Ständer, af bloit känsla för armeen, skulle vilja ingå på förslaget, eller om dess fipancierer, om statsekonomer skulle så förespegla saken, att de funne det rent fördelaktigt att förslaget acceptera, månne hoppet att derigenrom kunna föröka och trygga pensionerna bör bestämma vårt krigsbefäl att afstå eganderätten till vår kassa? Ingen bär större aktning än jag för det konstitutionella statsskicket, och således äfven för dess representerande församlingar, men derföre må man väl kunna inse och medgifva, att dessa församlingar måste vara sammansatta af ofullkomliga menniskor, hvilkas majoriteter understundom kunna blifva blottställda för kastningar af den flygande tidens potte ska, ofta vacklande opinioner. Om vi afstode hela eganderätten till vår kassa, i öfverensstämmelse med insändarens förslag, hvilken kan väl såsom ett positift och orubbligt faktum antaga, att icke i tidernas framtid, inom vår Riksförsamling, en sådan majoritet kunde, om äfven blott för en kort tid, få makt att besluta, som af mensklig svaghet, brist eller lyte, fattade beslut rörande i ) Nödvändigt, om pensionerna skulle kunna ökas sedan kassan kommit i Statens hand, just derföre, att, tvärtemot insändarens tanka, torde millionerna svårast i statens, men iällast i vår egen hand, kunna användas i produktiva företag. Rae Rn KE ma ra jan GRE TT Fe från skorstenen nästan ludrätt mot himmelen,