Aftonbladet – 23 augusti 1847, sida 1

af Hornsoch Repslagaregatorno å Söder; i NYBERSS STEEN Sens ANT a RR RN derför, och att ministrarne, särdeles herr von. Bodelsehwing, genomdrefvo att styrelsen borde: i allo hålla sig inom laglighetens gräns. Strofen i det kongl. afskedstalet, att styrelsen skulle veta upprätthålla lagarne, — ifall dermed menades tvärtom, nemligen att den sjelf skulle veta öfverträda dem — har således tills vidare förblifvit en fras; och de stilla i landena, anse det oändligt väl gjordt af styrelsen att icke äf-ventyra något så beskaffadt prof på sitt envälde. Stor harm skulle blifvit följden deraf i hela landet, men svårligen skulle det ringaste blifvit uträttadt dermed; ty otvifvelaktigt skulle de 69 förföljda hafva blifvit valda på nytt. Just åt dem egnades emottagnings-högtidligheterna vid deras hemkomst; deras mod prisas öfveralit, och deras namn uppräknas bland utmärkta fosterlandsvänners. Ministerialbladen och den så kallade goda pressen upphäfva mycket jubel öfver troheten och hörsamheten hos de deputerade, som efterkommo tillsägelsen om valen, och den officiella Preussische Allgemeine Zeiwng, begynner härmed sin recension öfver landtdagen; imedlertid äga de föga skäl att höja några öfverdrifna segersånger. — De förtiga dessutom alldeles att en stor del af de medgörliga deputeraderna, vacklande mellan troheten emot lagen och emot makten, visserligen valde, men under uttryckligt förbehåll af Ständernas rätt ait icke välja, samt alt vederbörande icke kunna bygga någonting säkert på utskott, hvilka blifv.t så sammansatta att åtminstone en stark minoritet inom dem — om ej kanhända mejsriteten — kommer att protestera och draga sig tillbaka, så snart någonting emot förbehållen stridande inträffar. Sedan valen biifvit anbefallda, hade man inom hofkretsen en sömnlös natt och en orolig morgon; man visste ganska väl, att man hade satt sämjan mellan folk och thron på ett enda kort, men man räknade på församlingens minga halfvor och venkelmedigheter, och på dessas skygghet för hvarje bestämdt framsteg. Imedlertid afvaktade msn utgången med ytterlig ängslan, då ändtligen, till gemensam fröjd, underrättelsen ingick att blott ett jemförelsevis ringa antal visat sig belt och hållet motspänst:ga.. Först efteråt, s2dan man förnummit de förbehåll, som flera hundra hade gjort vid valen, märkte man alt framgången äfven hade sina skuggsidor; och medan den frisinnade pressen gen!jöd af lofqväden öfver de 69 motspänstiga, men bittert förehöll de väljande sin feghet, öfverräknade man inom ministören huru stor spelvinsten egentligen kunde vara, och hvad som under slika omständigheter vore vidare att göra eller låta. Att systemet icke kväde ändras; var gifvet; då man kände mot narkens ideer; men lika tydligt insågs, att icke alla detsammas upprätthållare passade nu mer2, och att sammansättningen af en ny minister vore af stor vigt. Ofver hvad som i anledning häraf alltsedan förekommit, kringlöpa de mest oförenliga rykten. Jeg har redin nämnt hvad som berättas om furst von ÅArnims audiens, och de vilkor han dersid yrkade för sitt återinträdande i ministeren, samt att dessa icke behagade. Det oaktadt säges, att en person nu verkligen är utnämnd till den nya post, som grefve Arnim föreslog för innebafsaren af en konseljpresidentplats; med ett ord, att man nu har en preussisk Rikskansler — att solidaritet och åsigtsenhet skola hädanefter läggas till grund för ministörens sammansältning: att parlamentariskt utrustade män skola intaga ministerplatserna, ech att yngre krafter skola anlitas: alltsammans dock under samma vilkor som förut, eller att miniseren skall ena sin tjerst och sin värnande förmåga åt den kristliga monarkien, rådplägande med riksständer, under oafkortadt enväldes. Den nye rikskansleren uppgifves vara .:. br von Savigny, och ryktet har äfven fördelat de öfriga port öljha. Men man är i sjelfva verket icke på långt när hunnen så vida; fastän det synes afgjordt att ministrarne von Boyen, Duesberg, Uhden och Eichhorn komma att öfverlemna sina plat-er åt män af mera bestämd firg och större förmåga. Första utvägen att komma tillrätta med samtidens anspråk skulle alltså bestå i ett ombyte :f ministerpersonzl; men deraf är s-nnolikt föga ett vänta. Ville men se den rätta vägen att ställa folket tillfreds samt stifta fred emellan allmänna tänkesältet och slatsstyrelsen, si vore den hos oss icke svår all upptäcka. -Sannt konstitutionell monarki, tryckfrihet, jurylagskipning, äro hos oss så rotfästade i folkets öfvertygelse om det rätta och ändamålsenliga, att ingen — icke någon ny kejsar Julianus, om han ock vore den mäktigaste bland menniskor — och aldraminst ett ministeronbyte förmår aflägsna dessa ideer. Preussens första rik:dag bar med sina halfhe:er och misstag blott tjenat att ytterligare stad;a folkets begrepp; och om utgången, efter hvad let redan tycks, kommer att bekräfta hvad ryktet påstår, nämligen att nästan ingenting kall godkännas från thronen af alla de legförindringar och petitioner, som frin riksdagen f(ramträngt dit, emedan den ab-oluta maktfull