EORRESPONDENS-ARTIZEL. ÅA Berlin, i början af Augusti. Lapdåagen i Berlin har i landsorterna cfter trädts af en mängd emottagningshögtidlighete för de hemkomna deputerade, särdeles de fri sinnade; städernas borgerskap hafva välkomna dem med festmåltider, hedersdeputationer oci serenader, eller med föräringar af pokaler oc lagerkransar af silfver, med hvilka man i Tysk land är utomordentligt frikostig. Regeringe: ser med elakt lynne dessa demonstrationer pi den frisinnade sidan; imedlertid bar bon svår att förekomma dem. Blott en allmän fes, scn hela Rhenprovinsen ville i Dässeldo:ff egna i sina deputerade, tycktes henne gå alltför långt för att icke kunna qväfvas genom något sken. skäl af lag. Hörtill valdes, sällsamt nog, Tysk Förbundets lagstadgande af 18532, enlig: hvilke! olofiiga folkmöten böra förhindras; under åbe ropande häraf blef alltså festen förbjuden ji förhand. Detta förbud, jemte åtskilliga tryck frihetsmål emot frisinnade skrifiställares syftep, har naturligtvis gifvit anledning till mycket prat, men tillika bidragit till befästande af den tron, att vederbörande, i trots af l:ndtdagens frisinnade majoritet, för ingen del örna afstå från systemet af den kristliga familjstaten och det ab oluta enväldet,. Såsom fullkorsligen strandadt kan man icke dess mindre anse försöket att med detta envälde sammanpassa cn riksståndsförsamling, så kringskuren i sina rät. tigheter, som patentet af den 3 Februari :ntyder. Ty redan detta första riksmöte öfverskred, genom sina hemställningar, ansökninger och lagförändringar, vida de utstakade råmärkena, öch fordrade lingt mer, än man var sinnad att bevilja. Sextionio deputerade vågade till och med förkasta de dem anbefallda val till utskott och deputation, .och-öfver deras hufvuden sväfvade ett åskmoln; ty till straff för deras ohörsamhet och till envåldsmaktens upprätthållelse var man besluten att förklara dem geno:s pligtförgätenhet obefogade att framdeles kunna vara deputerade; hvarjemte de bland dem befintliga embetsmännen hotades med afsättning. i Till envåldsmaktens förherrligande tycktes en lylik näpst lämplig; det: oaktadt har den, åtminstone hittills, uteblifvit, sannolikt derföre, alt samtlige 8 provincialmarskalkarne varnade