Aftonbladet – 21 augusti 1847, sida 3

det komma derhän, utan tillförsäkra makten med Guds nåde afgörandet af alla angelägenheter, älven för framtiden, men tillika icke ställa sig i uppenbar konflikt, med de af folket fordrade rättigheter och anspråk, har man inrättat rådplägande Provincialständer. Man har framför allt bragt divide et impera provinsvis till verkställighet, och sedan fyndigt fördelat statsborgarne — hvilka, såsom sådana, icke kunde känna och erkänna någon åtskilnad — uti fyra stånd, för att sätta desamme2, medelst deras särskilda fördelar och anspråk, sinsemellan i motsägelse och dymedelst undgå faran att de, om till äfventyrs en gång inga m,furstar och ädlingar, blefvo invalde, kunde blifva för fritt sammönsalta. För att ännu mer förebygga denna fara har man tillförsäkrat furstarna och ädlingarne en, mot allt förnuft och all rästvisa, revolterande öfvervigt i röstantal. Vidare har man sörjt derför, att borgareståndets egentliga intelligens alldeles icke är representerad, och rättigheten att i hemliga ståndssalar låta snillet sprida sitt ljus för folkets väl, ernås nu endast genom besittningen af jord och idkandet af ett bandtverk. De öfriga inskränkningarne: bristen på offentlighet; kontrollen öfver petitionerne; undertryckandet af all delaktighet i rådslag af män, hvilka blott hafva att yttra sig enligt ministern von Arnims föreskrift, till välbehag för deras konungs och herres ständigt vaksamma öran; ) den barnsliga narraktigheten, att dessa män, såsom folkombud, icke en gång mer hafva namn, utan blott skola handla bakom kulisserna såsom obekanta referenter, adelns ombudp, 0. s. v.; den ytterligare löjligheten, att deras rådslag, efter att hafva genomgått statskontrollens filtreringsmachin, efterhand neddugga såsom ett takdropp för folket, sedan landtdagens regn längesedan är förbi, korteligen: alla dessa småaktiga, äkta preussiska inskränkningar, ängsliga beräkningar, afvägningar på lodet, afmätningar på tummen, o. s. Vv. behölva icke ens omnämnas, för att göra det klart: att provinsialständerna, så till sin bestämmelse som beskaffenhet, äro beröfvade all foltmässig natur och kraft; att de äro ett komplett narrspel som drifver smälek med den tidigare utlåfvade folkresresentationen och de lagmätiga förpligtelserna. De göra delta så mycket mer, om nan betänker, att man, vid deras upprättande, har betjenat sig af förevändningen om en organisk) fortbildning på historisk grund, ehuru påtagligen våra förfåder hade alls ingen aning om dylika vanmäktiga, rådgifvande landtdagar. Det hade varit organiskt, om man gått tillbaka till det tidigare ,kungliga ordet och de detsamma föregående förbättringarne i statsorganismen! Men för rättvisan känner man ingen organism, när egennyttan kommer med i spelet. I stället för att hålla sig till d2 oafvisligaste förpligtelser och fakta, bar man, i strid med det kungliga ordet, icke ens vid bildandet af provinsialständer låtit folket medverka — cbestridligen af nära liggande skäl. Men folket har, i följd deraf, ännu alltid sig förbebållen den, äfven i politiskt hänseende, rättsenliga protesten: att dessa provinsialständer, tvärt emot tidigare lag och låfven, blifvit cetsamma ensidigt påtvingade. De äro baserade på en grund, hvarigenom en bättre planta blifvit våldsamt förqväfd, och kunna, redan sf detta skäl, icke slå leglikmätigan rötter. De lemna folkets anspråk på en tidsenlig folkrepresentation alldeles ouppfyllda, men kunna dock icke i ringaste mån betaga detsamma något af dess rättigheter cch folket binder sjelf sina händer, bortkastar sjelf sin rätt, undergräfver sjelf sin framtid, om det vid måhända ifrågakommande upprättande af en allmän författning låter göra provinsialständerna till grundlag. Deita är dess nästa uppgift, som, enligt alla förnuftsgrunder, de sista trettio årens historia, uppdragit detsamma att lösa. (95 (Forts. följer.) ) Det är i sanning ett kolossalt anspråk af den absoluta principen, att folkombuden blott skulle vara bestämda för densamma makt, emol hvilken de enligt sin inre natur äro bestämda. Att vilja göra folkombud till regeringsdeputerade, är ungefär detsamma, som att lägga den vigt, som på vågen