Aftonbladet – 18 augusti 1847, sida 3

som hufvudvärk och snufva, men det är en vinande plåga, då hon sätter sig midt i hjertats centrum. Hon biter sig fast, som en kräfta, och följer med så troget — att en älskare allrig varit trognare. I bullrande säll.gaper, i len tysta ensligheten,isvindlar.ae nöjen, i djupsinniga begrundningar, ofver allt följer oron sitt offer, Men hvarifrån kommer hon då? Kanske af förkylning, eller feber i blodet; kanske? Och huru fördrifves hon? Af en lyckig kärlek, eller — döden! i Nu blir du ledsen; du tror att jag är sjuk, att jag är olycklig. Nej, min engel, det är bara n filoscfisk anda, som faller öfver mig cmelanåt. Jag skulle vara ledsen elle olycklig? Ack, jag ville jus se min kam? srjungfrus mine, Pm Någon vagade påstå Nagot dylikt; hon har remlisen fått i sitt lilla envisa hufvud, att inpu på jorden kan vara mera lycklig än jag. ;Grefvinnan är så vacker, säger hon, att hela verlden är kär i grefvinnan,: och att vara vacser och älskad, det är i min kammarjungfrus .ycke qvintessencen af all lycka. Nå ja, hvem vet icke, hur en kammarpiga pratar; det höter ju till hennes tjenst att smickra, under det non biträder vid toiletten. Likväl är det besynnerligt med oss qvinnor; vi äro nog fåfänga ulassmmens, eller bur? Säg sjelf, blir du icke slad, innerligt glad, när man säger dig, att du ir älskad? Sådana ord taga sig dock sämst ut är de på embetets vägnar framläspas af någon mickrande Rosa, eller Lotta, eller hur de nu eta dessa små koketta kammsrsnärtor. Dessa rd böra framhviskas, med passionens vibreande ton, öfver brinnande läppar; och sedan komma eder så dyra och famntag så varma, ch slutligen... Ja, sluten äro af många slag, et veta vi af romanerne, och jag lefver ännu nidt i min ezen roman. Du tycker väl, att en fru icke borde tala i här. Älskade, du har rätt, ty när du täner dig en fru, så ser du för dig en liten frois menniska i neglige och hemmaväfd kläding, samt en stor, stor, stor nyckelknippa i rklädesfickan; du ser henne Ogenerad, som en iudig mjölkkammargen2ra!; du sor herne ordna I