Aftonbladet – 18 augusti 1847, sida 3

BHUVIDLA AIUTTICETILISTIS SCIlRiIpa ODHIMM MGaPLaR VR TAMVANT och lefva — också de — på sitt handtverk. Så är skolan för Jlasternas inlärande på landet, och den väg, en stor del af 325,568 statskarlspersoner och 270,000 backstugusittare förr eller sednare beträder. . 4 VA ASYL PÅ WISINGSÖ. En insändare har i Jönköpingsbladet för den 44 dennes lewnat allmänheten del af ett förslag, som vid första påseende måhända förekommer nog mycket ovanligt, men vid närmare begrundning torde förtjena uppmärksamhet, om ej alldeles för sättet huru det skulle sättas i verket, dock för det vackra ändamålet med saken. Den angår ingenting mindre än Förslag till en asyl för vilseförda unga bildade män. Man har varit så betänkt på asyler för vilseförda qvinnor, unga som gaml2, och i synnerhet obildade, att det utan tvifvel blir tid att äfven egna sin omsorg åt vilseförda män, helst af de bildade klasserne, om hvilka klasser den opinionen eljest nästan tyckes bafva varit rådande, att de aldrig kunde kallas vilseförd2. Vår tid har visserligen ingen brist på menniskoälskande stiftelser, men någon passande tillflyktsort för den fallne bildade ynglingen har oss veterligen ännu icke blifvit synlig inom fosterlandet, och om det lyckas oss, att med vårt förslag väcka intresse för afbjelpandet af denna brist, så anse vi oss hafva tagit ett vigtigt steg för mensklighetens stora sak och derjemte upplefvat en af våra skönaste dagar. Innan vi gå att detaljera sättet för det vackra målets uppnående, vilja vi framställa några korta reflexioner om våra fallna likars ömkansvärda belägenhet, för att derigenom visa, det tiden är inne att komma dem till undsättning, och dymedelst minska, om icke utrota ett ondt, som likt ett kräftsår tärer på samhällsbyggnaden. Då en ung bildad man viker från ordningens och dygdens väg, så är han med högst få undantag förlorad både för sig och samhället, ty erfarenheten bar visat, att en sådan olycklig varelse vanligtvis saknar mod och kraft att resa sig ur den dy, hvari han genom sin lättsinniga och lastbara lefnad nedsjunkit. Den rike ynglingen går oftast sin undergång med större steg till mötes, än den fattige, ty den sednare tvingas understundom af nöden att göra ett och annat uppehåll på den föraktliga bana han beträdt, ehuru den förstnämndes vänner och anförvandter icke spara några lofliga medel, för att tillrättaföra sin skyddling; men då alla försök fruktlöst blifvit använda och härtill stora summor förspilda, så lemna de honom vanligtvis åt sitt öde, och för att icke besväras af hans plågsamma åsyn, så sändes han understundom till något ultramarinskt land, företrädesvis till Amerika, för att derstädes spårlöst försvinna bland landets dervarande afskum. Någon mindre del återfinna vi på våra fästningar och korrektionshus, och en eller annan har måst, intilldess benådningssystemet började göra sig gällande, räcka hufvudet under bilan. Här finnas måhända få större slägter, som ej hafva att beklaga sig öfver någon aflälling. Hvarthän skall man sända en sådan? Våra korrektionsinrättningar passa ingalunda för hans emottagande. Ett räddningsinstitut bör alltså finnas, så organiseradt, att de slumrande goda anlagen ånyo väckas, att de vilda passionerna stäfjas och att en nyttig verksamhet intager de förras ställe. Genom en menniskoä!skande och klokt beräknad behandling, skulle säkerligen många vilseförda ynglingar på sådant sätt återgå till samhället, och hvad de öfriga oefterrättliga beträffar, för hvilka någon återgång till ett förändradt lefnadssätt icke är att hoppas, så vore det i alla fall af en oberäknelig nytta att hafva dem ställda på en plats, der de voro oskadliga för sig och andra och der man sörjt för deras anständiga klädsel och föda och en öm vård, samt der de voro betagna tillfället att stryka land och rike omkring, och dymedelst vanhedra sig och den slägt de tillhöra. Vi vilja i korthet angifva den genaste vägen för målets vinnande och i sammanhang dermed detaljera vårt försleg, öfverlemnande åt den sakkunnige, att med den ledning vi gifvit fullborda arbetet. Att en sådan inrättning, som vi nu föreslagit, skall omfattas med värma, särdeles af dem, som hafva att beklaga sig öfver någon affälling inom sin slägt, derpå behöfva vi ej tvifla, och från dessa uteblifva säkerligen icke betydande bidrag; men om inrättningen skall motsvara ändamålet, så måste den organiseras i stor skala, och dertill fordras mycket penningar. Till dessas inbringande torde det säkraste medlet vara, att låta anteckningslistor utgå öfver hela landet, åtföljde af en fullständig och väl utarbetad plan för stiftelsens organisation. Ar denna plan af sådan beskaffenhet, att den garanterar inrättningens bestånd och dess ändamålsenlighet, så kan man taga för afgjordt att medel skola inflyta till sådan myckenhet, att förslaget utan tidsutdrägt kan bringas till mognad. Wisingsö anse vi såsom det tjenligaste ställe för ifrågaställde stiftelses anläggning. Skälen härtill äro följande: Läget är beundransvärdt vackert och tillika isoleradt. Lefnadsförnödenheter finnas i mängd och till billigt pris. Den lilla staden Grenna ligger en fjerdedels mil nära den föreslagna inrättningen, hvilket i många afseenden Vore för densamma förmånligt. Lägger man nu härtill att Wisingsö ligligger det närmaste uti centren af Svea och Götha land med förtröflliga kommunikationsanstalter, särdeles under sommartiden, så lärer säkerligen någon j com hufviadvärt ach snufva. men dat är an