Aftonbladet – 13 augusti 1847, sida 3

iefattar sådana stora, af samhällenas utvecklingsrocess framkallade klasser, torde de så mycket hel; Ire förtjena bibehållas såsom hufvudgrund för valätten, som de hafva det stora, och menniskans föruftiga natur mera värdiga, företrädet, att hvila på n qvalitativ, och ej såsom de på en diskretionärt estämd valcensus byggda valkategorierna, på en i enningar beräknad qvantitativ grund. Säkert är, tt så snart personlighetens. rätt i dess fulla utträckning blir en politisk omöjlighet att realisera nationalrepresentatioaens organisation, endast klassalsprincipen återstår. Fruktan att klasserna mera skulle se sina egna in det allmännas intressen till godo — hvilket är tt af hufvudskälen, kommitteen anfört mot ståndsHer klassprincipen — kan genast åsidosättas, då nan för representationens sammansättning, fördelning, förhandlingar och beslut uppställer sådana änlamålsenliga lagar, att för den ena eller andra klasen blir alldeles omöjligt att, annorledes än per koruption, genomdrifva sina intressen på det allmännas bekostnad. För öfrigt må härvid ännu anmärsas, att möjligheten för ett eller annat af stånden, att stundom mera se sina egna intressen, än det illmänna bästa tillgodo, icke låg uti ståndsförfattningens princip, utan deremot i fyrdelningen, uti len lag som för vissa frågor erfordrade alla ståndens enhälliga beslut, och i den, som en tid gaf åt det första ståndet en större legal vigt, än åt de andra. Orsaken, med ett ord, låg uti riksdagsordningen, icke uti ståndseller klassprincipep, såsom grund för valrätten. Som en annan ledamot af kommitteen, hr kammarherren grefve Hamilton, uti sin afgifna reservaLion, framställt en fullständig utredning af den samfäldta och klassvalsprincipernas olika fördelar och brister, och hvaruti jag med honom, så i motiver som slutföljder, eger nästan enahanda åsigter; fi.ner jag det öfverflödigt att mig vidare deröfver yttra, utan inskränker mig till ett hufvudsakligt instämmande uti hvad grefve Hamilton i detta hänseende anört, äfvensom att förena mig uti de af hr grefven gjorde reservationer och derföre framställde moliver vid 4:de, ö:te, 6:te, 7:de moment a, 129:te, 13:de, 29:de, 30:de, 34:de och 84:de paragraferne af den föreslagna riksdagsordningen. Dessutom får jag särskilt. reservera mig emot 7:de S:s moment c af riksdagsordningen, som lemnar val: rätt, åt näringsidkare på landet, hvilka äga 400 rdi rgs årlig inkomst; vid tilldelandet af politiska rät. ligheter åt medborgare, som deraf förut varit i saknad, synes mig som man kunnat med skäl vara något mera sparsam, än att gifva personer valrätt, hvilka efter den taxerade årliga inkomsten, skulle Pga en daglig inkomst af 43 !!,, skilling riksgälds, hvarmed hvarken det politiska oberoendet kan förmodas särdeles betryggadt; äfvenson det allmänns ej heller kan med fog af en person uti sådan -ekonomisk belägenbet fordra, att han för vårdandet a statens angelägenheter, eller sin valrätts utöfvande skall uppoffra mycket af sin för näringsomsorgerne dyrbara tid. Afven får jag tillika reservera mig emot 34 a riksdagsordningen, hvarigenom husegare uti städerna betagas möjligheten, att någonsin kunna i denne egenskap utöfva valrätt med mer än 8 röster, unde: det att näringsidkare derstädes kunna begagna 16 röster vid ,valförrättningarne, hvilket synes mig åda. galägga, åtminstone brist på consequence. Stockbolm den ö Juni 1847. 37 Carl Åkerhjelm. Lg6 (Slutet följer.)