— Någonting, som miste förefalla besynnerligt, är, att Svenska Minerva visar okunnighet äfven i sådana ämnen, hvilka väl ändock borde anses ligga inom hennes portee, såsom man säger. Så talade hon i tisdags om Bondeståndets votum vid sista riksdag i frågan om konstitutionsutskottets betänkande i representationsfiågan; och säger mot slutet, att bönderna förklarade sig för Bengt Gudmundssons förslag såsom ståndets gemensamma tanke, endast för att derigenom ,hindra det Reformvännernas projekt, veller något annat uppkok på 1840 års dårskaper, skulle blifva hvilande på bordet till 1847 nårs riksdag. När en läsare intager detta, kan han deraf ingen annan slutsats draga, än att Bengt Gudmundssons förslag stått i strid med det vid 4840 års riksdag till hvilande antagne representationsförslag, eller åtminstone ej haft närmare sammanhang dermed; efter detta Gudmundssonska arbete skolat utgöra ett af ståndet omfattadt medel att hindra icke blott reformvännernas projekt (bvilket bar sin riktig