Aftonbladet – 11 augusti 1847, sida 3

EPILOG (5f vid den i Carlstad tillställda minnesfesten åt Geijer och Tegner under prestmötet. Två meteorer, lysande och granna, På Sverges vittra himmel nyss gått opp; Att der i oförgänglig klarhet stanna, Ett präktigt diadem kring nordens panna, En skön konstellation högst ofvan Pindens topp. Scm tvenne starka andar båda bröto Sig egen väg igenom tidens famn; Och hvart de gingo, stora tankar gjöto De in hos folket, och förbund de slöto, Och Geijer och Tegner var det förbundets namn. Den ena som en pil sköt rakt åt ljuset, Och morgonstjernor växte i hans spår; En barnslig längtan upp till fadershuset Hans lefnad var; och såg han ner till gruset — Det var en kärlek gömd i musslan af en tår. Hans själ sitt eden ännu trofast gömde, Och evig sommar glödde der, så rik; Ett haf af frid sig öfver taflan tömde, Och i hvar rosenknopp en genius drömde, Af vestanvindar smekt och blomdoft och musik.