Aftonbladet – 11 augusti 1847, sida 3

svårigheten att samlas m. m., skulle göra dem nästan overkställbara. Skulle nu valen verkligen blifva samfäldta, och allmogen således vid dem förenas med alla öfriga samhällsklasser, måste dessa, och samhället i det hela, gå miste om de omedelbara valens fördelar, hvaraf de till en stor del redan varit i åtnjutande. d) Beskaffenheten af åtskilliga bland de ärenden, som utgöra föremål för representationens verksamhet i Sverige, men i de flesta andra länder äro för densamma främmande, gör behofvet af klassval här företrädesvis framstående. Såsom ett exeropel må blott nämnas kyrkans angelägenheter, hvilka i flera protestantiska länder behandlas af serskilda synoder, men här afgöras af Riksens Ständer. De andliga behofven kunna visserligen kännas lika djupt af alla, men bedömandet af det lämpligaste och med vår troslära mest öfverensstämmande sättet för deras tillfredsställande fordrar stundom en theologisk bildning, som vanligen endast finnes hos Presteståndet, hvars deltagande i representationens förhandlingar derföre icke här med skäl kan ställas i beroende af en tillfällighet. Flera andra förhållanden, såsom Riksens Ständers förvaltning af riksbanken m. m., framkalla här behofvet af specialkunskaper, hvilka ej inom alla andra länders representationer äro lika nödvändiga. e) De garantier, som i andra länder blifvit uppställda mot de samfäldta valens olägenheter, äro i Sverige antingen alldeles oanvändbara eller åtminstone mindre lämpliga, hvarföre de garantier, som erbjudas af klassvalen, här företrädesvis böra anlitas. Följande torde vara tillräckligt bevisande: 4:0) Det ligger mot hela riktningen af tidens politiska sträfvan, att inskränka kretsen af röstberättigade, och särskildt röjer sig hos oss en allmän önskan att gifva valrätt åt de samhällsklasser, hvilka ännu deraf äro i saknad, men ingen röst har höjt sig för en förändring i motsatt riktning. Af de tabeller, som finnas bifogade Kommittens underdåniga betänkande, upplyses imedlertid, att en census af blott 4000 rdr bko egendomsvärde, hvaraf, med beräkning att en så liten egendom kunde i afkastning gifva 10 procent af taxeringsvärdet, inkomsten utgjorde 400 rdr bko, eller lika belopp med den direkta ska!t, som i Frankrike utgör vilkor för valrätt, — skulle beröfva 142,845 ledamöer eller 7. af Bondeståndet deras nu egande ralrätt. Beräknad efter hemmantal, skulle en census af !. hemman, per medium icke uppgående till 600 rdr bko taxeringsvärde, från valrätt utesluta 65,193 eller något mer än !, af samma stånd. En census af 400 rdr bko inkomst utesluter, enligt tabellerna, 2,745 nu röstägande borgare, eller mer än !V, af hela ståndet. I Brössel utgör 80 fl. (rdr bko) direkt skatt den fastställda census. I Stockholm skulle, enligt tabellerna, en census af 66 rdr 32 sk. bko Pevillning från valrätt utesluta 3,032, eller 90 procent, af nu röstägande magistratspersoner och borgare. Lika fåfängt är att söka genom en census-siffra inskränka valbarhet.n, då våra grundlegar för närvarande ej känna för denna någon annan så beskaffad census, än den högst obetydliga, som är af 44 SR. O. fastställd i afseende på Riksdagsmännen för Stockholms stad. För att icke tala om England, hvars olikhet i ekonomiska förbållanden gör all jemförelse med Sverige omöjlig, må blott nämnas, att i Baden, hvars representation är den enda i Tyskland, som har den ena kammaren bildad genom samfäldta val, utgör 40,600 floriner (rdr bko) kapitalvärde ett valbarhetsvilkor till nämnde kammare, och att, med samma vilkors fastställande i Sverige, af Bondeståndets 170,254 nu röstägande och valbare ledamöter, endast 443 skulle bibehålla sin valbarhetsrätt. Baden har dock änpvu ett valbarhetsvilkor med det förra förenadt, nemligen fyllda 30 års ålder, hvarigenom hos oss af ofvannämnde 413 ytterligare 88 skulle uteslutas, så att af de nu valbare endast 325 eller icke fullt 0,2 procent återstode. Följaktligen torde åtminstone för de klasser, som redan ega representationsrätt, båda dessa slag af garantier vara tillämpliga. 2:0) Bondeståndets ledamöter häfva hittills ägt valrätt redan vid 214 års ålder, och de hafva ägt den utan skada, dels emedan allmogen vid denna ålder, ehuru ej i fysiskt hänseende fullt utbildad, likväl redan då fullbordat sin uppfostran och bildning, så vidt denna sednare ej är beroende af erfarenhet; dels ock emedan de yngre vid valen följt anvisningen af de äldre medröstande, till hvilka de af vana hyst förtroende. Bondeståndet har icke heller visat sig hågadt att afstå från denna rätt, bvars medgifvande åt öfrige sambällsklasser, som vid 24 års ålder knappt hunnit ur läroåren, uppenbart är olämpligt. I alla händelser kam hos oss den samfäldta valprincipen ej antegas såsom uteslutande grund, utan att antingen en inskränkning sker i Bondeståndets redan ägande rätt, eller ock samhäöllet går miste om äfven den garanti, som man i de flesta andra länder, — hvaribland jemväl Brödrariket, — sökt deri, att valrätt först vid en mognare ålder, eller efter fyllda 25 år, får utöfvas. f) Den proportionela röstberäkringen har, i förening med klass-indelningen, varit en för svenska representationen egendomlig gararti mot den vidt utsträckta politiska frihetens 1 öjliga olägenheter, och i detta hänseende motsvarat andra länders census. Inrotad i folkets vanor cch föreställningssätt, utestänger den ingen från valrätt och valbarhet, men ställer den förra i ett efter hvarje väljandes skatt eller förmögenhet afvägdt förhållande och lägger således en motvigt mot flertalets öfvermasgt i de förmögnares händer. Denna inrättning, för hvars bibehållande ett vigtigt skäl ytterligare finnes i våra komunala förhållanden, — då t. ex. röstberäkningen på sockenstämma sker efter hemmantal och de kommunala bördorpa, likasom grundskatten, efter samma grund utgå, — står uti ett så nära samband med klass-indelningen, att den förras fullt rättvisa tillämpning utan den sednare knappt låter tänka sig. Komitens förslag i denna del är ett talande bevis för de härvid mötande svårigheterna, hvilka ligga i sjelfva sakens natur, då det är omöjligt att med full rättvisa jemföra med hvarandra rösträtt efter fast egendom och efter inkomst af yrke, än mindre att uppgöra en billig jemförelse emellan de qvantitatifva och qvalitatifva rösträttsgrunderna, såsom förmögenhet och ådagalagd vetenskaplig bildning eller embetsmanna-skicklighet, hvarjemte sjelfva röstskalan vid sådana jemförelser måste förvandlas från rent proportionel till mer eller mindre goctycklig. — Ändamålsenligheten och billigheten af denna garanti förfalla således äfven till en betydlig del genom klassvalens upphäfvarde och den samfäldta valprincipens införande i den svenska representationen. — Sedan jag härmed sökt framställa de hufvudsakligaste grunderna för min öfvertygelse om ståndsoch klass-valens företräde framför de samfäldta, så väl i allmänhet, som serskildt med tillämpning på