— Upsala Korrespondenten lemnar följande intressanta berättelse om det-sätt hvarpå den berömde theslogen, presidenten i roeskildska ständerförsamlingen, professor Clausen blifvit : Upsala er nottagen: Den namnkunnige professor Clausen från Köpenhamn anlände hit till staden sistlidne onsdagsafton i sällskap med sin familj och kgl. hofpredikanter Afzelius från Enköping. Thorsdagsförmiddagen besågos stadens märkvärdigheter; eft. m. gjordes ett besök vid Gamla Upsala. Efter hemkomsten, sednare på aftonen, uppvaktades hr professorn med sång af härvarande studerande, och tackade dem i vackra och hjertliga ordalag. Gårdagsmorgonen företogo de resande en färd till Skokloster och hemkommo åter på e. m. Om aftonen var för den frejdade och högt värderade gästen en s. k. sexa arrangerad i f. d. östgötha nations trädgård. Salen var festligt prydd med fanor, löf och blommor, och trädgården på qvällen upplyst med marschaller och kulörta lampor. Denna enkla, men smakfullt arrangerade fest gynnades af ett särdeles vackert vä der, som ditlockade en mängd af stadens damer, hvilka med lifligt intresse deltogo i de sympathier studentkorpsen sökte uttrycka för den frejdade älskade gästen. Efter på vanligt sätt intagen sexa föreslogs å akademiens vägnar en skål af rekto: magnificus prof. Knös för Clausen, icke endast såsom akademisk lärare, utan ock såsom statsborgare derefier af ordförande kurator i studentkorpsens namn för Clausen, såsom den man, som mest be. fordrat den skandinaviska iden; vidare af docenter Svedelius för Köpenhamns universitet, med en tacksam helsning till Danmarks studerande ungdom. Hvar och ena af dessa skålar besvarade prof. C. med sin vanliga genialitet: den första med uttryckt önskan af de yngres närmande till de äldre och de äldres till de yngre: den andra med påminnande om Upsalas gamla minnen; den tredje, att han ville frambringa den af talaren uttryckta helsning, likasom han kände sig stå i det förhållande till sitt universitets ungdom, att han kunde tolka deras känslor. Sedermera föreslog docenten Sundberg en skål för Nordens enhet genom dess qvinnor, hvartill han fick en särskild anledning ge nom närvaron af prof. C:s fru och döttrar, samt öfriga såsom åhörarinnor tillstädesvarande damer. Slutligen påminde hofpredikanten Arzelius om de oförgätliga dagar, han med flere närvarande för tvenne år sedan upplefvat i Köpenhamn, hyarpå prof. C. svarade med en skål för den allmänt älskade Afzelius. Sedan de danska gästerna och samtliga damer aflägsnat sig, uttryckte hand!anden P. A. Schram genom ett särdeles lyckadt tal i en skål den önskan, att, liksom nu, alltid ett intimare förhållande måtte råda mellan stadens borgerskap och den studerande ungdomen, hvilken skål med ett lämpligt tal besvarades af docenten Rundgren. De öfriga skålarna utgjordes af ett tal på vers af hr Wikander, i fosterländsk anda; af kand. Dahlberg för bröderna Westanfjells, samt till sist af docenten Svedelius särskildt för juris kand. Clausen, som ända till slut öfvervar denna i alla afseenden lyckade och min. nesvärda festlighet.n