Aftonbladet – 10 augusti 1847, sida 1

SET ON), EN SKILDRING FRÅN SLUTET AF FÖRRA ÅBRUNDRADE FJERDE DELEN. Jo, Gud tröste mig så visst! men Bergs hotelser oc löften kräfde lydnad, på samma gång de väckte hopp or belöning. Och det kan hr Asplund intyga sjelf, att ja aldrig slagit honom mer än två gånger... ena gången vill han flyga på mig, för han trodde, att Berg var qvar; an dra gången höll han på att rymma. Och då var jag tvun gen... vi hade ju varit olyckliga allihop! Hvar gång han gråtit och ropat på sin hustru och sin barn, har det gjort mig grufligt ondt om honom, cch ja har sökt att lindra hans elände, så mycket jag Kunnat .. men si då, året var inte slutadt, så stod Berg här, inna jag visste ordet af, och åter föll den fånige i raseri. Oc! så har det gått hvar gång bokhållarn varit här... Likvä har min fasta föresats varit alt i min dödsstund yppa all för presten... En morgon för två år sedan... jag kom just in mer frukost åt honom... bad han mig så innerligen bevekligt att han skulle få gå ut, ty solen sken så vackert. Då rym mer ni, sade jag; men han lofvade på tro och ära, att e göra det. Jag lät honom då gå, ehuru jag höll noggrant uppsigt öfver honom, och det var obeskrifligt, hvad vistan. det ute i luften uppfriskade honom. Småningom blef har alldeles klok... Med ett örd, hr grosshandlare, jag har ej handtera honom illa. Bergen föreskref, att han skulle få samm: kost, som galningarne på Danviken; men jag bar gifvi honom god mat, detsamma som jag sjelf ätit... Har ni nu slutat er berättelse? Jax i Kan ni med ed fästa era uppgifter? Ja, så vidt ej mitt minne villar mig. Såå, ert minne villar er?..., Om jag tordes fråga, hur herrarne kommit under func med, att den yngre herr Asplund. .. Det skulle föga angå er. Tycker ni det är för tidigt att ert midingsdåd ändtligen blifvit upptäckt? Herr kronfogde, sätt upp det der, så får Bergvik erkänna och ni be vittna det med era underskrifter ! — ) Se ÅA. B. M 99—102105, 108, 109, 111, 143, 115, 116 118—121, 132—136, 158—144, 146, 147, 149, 150, 157—181