Aftonbladet – 10 augusti 1847, sida 1

Ifrihet, återse min maka och mina barn. Ack, man känne icse, hvad friheten är, förrän man saknar den i djupet Jeit fängelse. Gallerna för mitt fönster, den tunga dörre (och bommen, hvarmed den förvarades, sade mig stundeli gen, huru fruktlösa alla försök till flykt skulle vara. I Huru jag eftersinnade, föreföll det mig i mitt arm hufvud, såsom hade derinne varit mörk natt, men att ej gardin blifvit upprullad, som insläppte sol och ljus. De var såsom en röst sagt mig, eller jag läst det beskrifvet min bhjerna: så skall du göra, och friheten blir din belöning Jag började låtsa, att jag blef glad, talade om, att ja varit i himmelen . .. beskref, huru grann min kammare hä föreföll mig, och att jag ej vågade gå ut ur den, emedar jag då kunde blifva ihjelslagen. Jag ställde mig, som on jag alldeles glömt, hvem jag var; ända till mitt namn åt sade jag hafva förgätit... oe Gud i himmelen må veta, hvarifrån jag hemtade styrks till allt detta! Imedlertid insöfdes väktaren af mitt uppförande, oci blef allt vårdslösare, ehuru jag tydligen såg, att han i början flera gånger satte mig på prof. Jag bjöd aldrig till at! komma undan, utan uppehöll mig bland folket på gården och deltog i deras arbeten. Då och då begärde jag papper, penna och bläck, jag skref och skref bref på bref, begärde lack, förseglade, gaf det ena efter det andra med hemlighetsfull min åt min vaktares dräng och bad honom skaffa dem på posten. Efter en stund återgick jag in i huset, och hörde då från detta rum häftiga salvor af skratt. Det var ej underligt; man läste mina bref, som icke innehöllo ett enda sammanhängande ord, papperet var blott nedkluddadt ... härmed tröttade jag honom, och han gaf slutligen ej ringaste akt på mitt skrifveri.... Händelsevis såg jag i min barndom en fåne, som dagligen gick omkring och bjöd alla, han träffade, på bröllop. Honom tog jag nu till mönster. En morgon gick jag ut, mer än vanligt putsad. Min vaktare såg förundrad på mig, särdeles då jag med mycken ceremoni nalkades honom och anhöll om den äran, att han med sin närvaro ville hedra min vigselakt. Han u!brast i ett gapskratt och frågade när jag skulle gifta mig. I morgon! svarade jag... Ifrån den stunden var jag så godt som fri. Jag gick hvart jag behagade, och bjöd alla jag träffade på bröllop. Kort sagdt: ingen har haft så mycket besvär att visa sig klok; som jag att visa mig galen. Då skref jag till dig, min vän. På posten vågade jag ej försöka att skicka brefvet... en sömnlös natt ingaf mig