Aftonbladet – 6 augusti 1847, sida 2

LITTERATUR. Betraktelser och handlingar, hörande till reformen -i nationalrepresentationen och allmänna lagen, af S. L. Theorell. Andra häftet. Stockh. 1847. IhYya I: Hl Författaren till de beryktade betraktelserna lemnar härmed ett nytt och vältaligt prof på sitt fortfarande nit att bevaka frihetens anspråk, samt hugnar svenska allmänheten med nya, intressanta bidrag till en annan (naturligtvis högre och förträffligare) politisk litteratur, än dagbladslitteratur — en litteratur, åt hvilken han sjelf gifvit upphofvet i vårt land och för hvilken han med sjel!uppoffrande patriotism ställt sig i spetsen, kämpande för tänkesätt, värdiga en frihetens försvarare,. Man inser lätt att en man, med en så raffinerad modesti, en så finkänslig grannlagenhet vid bedömandet af divergerande tänkesätt, samt en så exempellös frånvaro af anspråk att för sina satser ega auktoritetsrätt: med få ord, alt en msn, af naturen så rikt utrustad med en oväldig folkledares alla egenskaper, som vår nya politiska litteraturs feder, icke anser: det förenligt med sin: högre mission, att efterirakta framgång för dagenn. På en så vansklig grund vill ej betraktelse-författaren bygga sin reputation, ty han vet, måhända af egen erfarenhet, alt den stundom vberor af konsiderationer, med hvilka upplysningens sak har föga att skaffa Han försäkrar, att de sanningar, åt hvilkas utveckling förevarande arbete är egnadt, äro helt och hållet oberoende af dessa konsiderationer, och skulle de än röna missödet, att en dag befinnas alldeles nedtrampade af dagbladslitteraturen, under högljudda bifallsrop af den allmänhet, som från denna bemtar all sin upplysning (?), så måste väl medgifvas, att sanninzens oblida medfart för tillfället haft framgångv; men förf. tröstar sig dock dermed, att den som ,bärmed tror dessa sanningars öde vara afgjordt, phar dock för hastigt betraktat deras bestämmelse (?), och känner för litet sanningens öde i allmänhet. Henne tillhöra ju de dager, som komma., Med ödmjuk resignation böjer sig således förf. för sitt oblida ödes makt, och försakar framgången och bifallet för dagen; al framtiden väntar han lagerkransen, eller martyrkronan. Hans äreystnad drager frimodigt solavexel på kommande generationers bifall; men om, i allravärsta fallet, efierverlden skulle finna sig föranlåten att icke acceptera denna vexel, och följaktligen hr Theorells idealiserade sanningar gå för allid förlsrade, så eger han dock en tröstegrund deruti, att med sannintmR——— RERERERERERLL LR EEE Ae