Aftonbladet – 5 augusti 1847, sida 2

vatten, skulle med fortfarande passande väderlek vara slut, före slutet af nästa vecka eller kanske den 42. i — I Tidning för Westeroch Norrbottens Län, som utgifves i Umeå, löses följande: Enligt hit anländ officiel skrifvelse har Hans Maj:t Fransmännens Konung behagat utnämna hr landshöfding m. m: Gust. Montgomery till officer af kongl. franska Hederslegionen. REVY AF TIDNINGARNA. Vår politiske Bosco, som ett par decennier drifvit sina taskspelarkonster successive i Argus, Freja och den Konstitutionelle (kanske också en smula i Söndagsbladet), och nu som bäst i Svenska Minerva arbetar på att. förvända synen för allmänheten, utförde i förrgår ett riktigt praktstycke.. Han deducerade till sin vanliga kompletthet af evidens, huruledes vid de sednaste riksdagarne ingen biskoplig majoritet funnits i presteståndet! : Det gör naturligtvis ingenting till saken, att hela Svenska allmänheten vet detta vara en komplett osanning. Sådant upplifvar naturligtvis mannen ännu mer att gå på i dedukt:onen; och medgifvas måste, att denna visserligen icke är en hårsmån sämre, än hans flesta logiska öfningar förut åt samma håll. I anledning af några reflexioner i Dagligt Allehanda för i måndags, rörande förhållanderna inom Presteståndet vid de sednare riksdagarne och de sannolika utsigterna inom samma stånd för: den instundande, heter det i Minerva, efter en inledning: Således talar han (Dagligt Al!ehanda) i yrseln om en prelatensisk majoritet i Presteståndet, af hvars existence dock ingen, som ej ser i syne, lärer hafva förmärkt några tecken vid de sednaste Riksdagarne. .Om med Prelaterne menas Biskoparne, så vill det tvertom, för hvar och en som följt förhandlingarne i Preste-Ståndet med någon uppmärksamhet, klarligen synas, som skulle deras inflytande, alltsedan Math. Stenhammars, Fröbergs och I. M. Svedelii tid, hafva varit uti ett ständigt aftagande och slutligen kommit nära nog i grannskapet af nollpunkten. Vid de sista. Riksdagarne synes det oss, som Chr. Stenhammar, Reuterdahl, Anjou, Odmann och en tid äfven Thomander skulle haft vida mer inflytande än någon af de så kallade prelaterna; och med full trygghet kan det försäkras, att den stora pluraliteten af Ståndet eller af Kyrkoherdarne handlat i sina yttranden och vota med fullkomligt oberoende af allt Biskopligt inflytande. Dessutom bör det ock rättvist erkännas, att på Biskopsbänken i Preste-Ståndet finnas män, såsom till ex. Nibelius, Hallström och Holmström, hvilka visst icke skulle tillåta sig något försök att imponera på sina stifts-prester i ståndet. Man skulle, i fall ofvanstående lästes annorstädes än i Minerva, måhända känna sig fallen att något häpna öfver oblygheten att drista förneka någonting så notoriskt, som att majoriteten i Presteståndet vid våra riksdagar hyllat de åsigter och följt den rigtning, som uppenbarat sig från biskopsbänken, med högst få enstaka undantag under 41840 års riksdag, då oppositionen någon gång lyckades att segra öfver den biskopliga kohorten. Det kan visserligen i det hela anses för ett öfverloppsarbete, att vilja företaga sig att bevisa hvad hvar och en känner , som aldrig så litet följt ärenderna vid våra riksdagar; men det kan dock icke skada att något reda de af Minerva intrasslade förhålianderna. På hvilken sida stodo väl de af henne såsom så mäktige inom Presteståndet utpekade Hrr Chr. Stenhammar, Reuterdahl och Anjou, desse män, som, efter hennes påstående, skulle baft vida mera inflytande än någon af de så k:llade prelaternav? Månne på någon annan sida än den biskopliga? Voro de ej beständigt trogna följeslagare åt de fine ledarne inom ståndet, Hr erkebiskopen af Wingård och biskop Holmström? Och då så är, huru kan man vara till den grad oblyg att påstå, det desse trenne herrar i något minskat eller stått i vägen för biskoparnes inflytande, då de just utgjort en anda och en själ med dessa? Det vore en skamlöshet utan like att så ljuga, (om ej Minerva nästan i hvarje N:r innebölle dikter, som kunna fullt mäta sig med denna. Och Hrr Math. Stenhammar, Fröberg, J. M. Svedelius, Ödman och Thomander, när förmådde de väl, oaktadt alla sina aktningsvärda bemödanden, understödde af stora parlamenta