Aftonbladet – 4 augusti 1847, sida 3

dertill kommer, att inom militären, de individuella förhållandena ännu mera sälta de subordinerande delägarne i en obehaglig ställning till förvaltningen, synes allt förena sig att göra dylika, inom blott ett regemente eller korps inskränkta sparbanksinrättningar, om ej olämpliga, åtminstone öfverflödige. Om deremot en anstallt inom hvarje korps gjordes, att den del af underbefäl och manskap, som hade svårighet att sjelf besörja insättningar i de uti orten varande, väl förvaltade större sparbankerna, kunde genom några utsedde kommitterade få sina insättningar besörjde, ungefär i likbet med hvad t. ex. här inom Ladugårdslands-församlingen redan begynt ske, så skulle siväl de allmänna, som enskilda olägenheterna af serskilte militärsparbanker afböjas; de allmänna bankerna vunno styrka, och soldaten skulle säkert finna sin förde! dervid, helst han derigenom befann sig mera oberoende af direkta förmynderskaps förhållanden från befälets sida. Befälet kunde i alla fall genom sin inflytelse uppmuntra till sparsamhet och hushållning.