Aftonbladet – 4 augusti 1847, sida 2

Det var bra, du sade mig det... du skall få litet un derstöd, när du kommer ut., Denna sista omständighet föranlät öfverståthållaren och polismästaren att närmare undersöka förbållandet. Då Flodman begdf sig till prostinnan, erinrade baron Sparre sig Louises otålighet, och skickade bud med tillsägelse, att äfven hon skulle fara dit. j TRETTIOÅTTONDE KAPITLET. Med hvi!ken känsla af förtjusning vaknade ej Albertina den följande morgonen. Hennes sons säng stod bredvid hennes, hon lyfte sakta sitt hufvud och betraktade barnets sömn och det milda småleende, som sväfvade öfver dess rosenläppar. , I detsamma vaknade hennes svärmor. Min Albertinal ropade hon: ,välsignelse öfver dig, älskade barn! Måtte Gud göra vår sällhet fullkomlig och återföra Gustal i våra armarl, Nu vill jag vara klockare, utbrast Louise, som äfven vaknat, och messa A-a-men! Han kommer snart, det är min tro. Hvad, vill du stiga upp, Albertina? Det är alldeles emot vårt aftal... kaffet kokar jag, det kommo vi öfverens om i aftons. Under det kaffet dracks, påminte sig Albertina, att man visilerat i hennes saker, och att Berg varit närvarande dervid. Hon sprang till byrån och drog upp lådan: Mina misstankar voro då grundade,, sade hon, blek som elt lik, och utan förmåga att röra sig ur stället. Paketet, som min moster i sin dödsstund gaf mig, för att lemna åt min bror, är försvunnet!!! Gif dig till freds, min Albertina! sade Flodman, som just nyss inkommit. Inzuehållet af detta paket känner jag ... din moster förtrodde mig det. Men hör! nu kan jag förklara en händelse, som förliden vinter inträffade i mitt hus. Under min och min hustrus bortovaro på ett gästabud, hade fremmande personer inträngt i mitt rum, rifvit om i min byrå och undersökt alla mina papper, men till min stora förundran icke borttagit det minsta. Jag trodde då, att tjufvarne blifvit skrämda, men nu finner jag, att man trott sig kunna komma åt samma paket i mina gömmor. Vid de sista orden inträdde en betjent från öfverståthållaren, med begäran, att herr komministern ville, så fort som möjligt, infinna sig hos honom. . ; Fiodman skyndade således dit och blef genast införd till baronen. :