Aftonbladet – 3 augusti 1847, sida 2

ungdomens studier åt de kunskapsgrenar, som hufvudsakligen kunna komma till nytta i det praktiska lifvet. Komma vi nu till den sednare frågan, i hvad förhållande det närvarande regeringssystemet står till dessa grundsatser, så nödgas vi öppet uttala den öfvertygelsen, att icke Regeringen samfäldt och knappast någon enda af Konungens rådgifvare serskildt visat sig vilja acceptera den liberala oppositionens grundsatser såsom sina egna, vi mena nemligen i här ofvan uppgifna politiska ämnen, och att det liberala systemet, sådant vi nu definierat och allmänheten känner det, sålunda icke kan anses hafva någon enda organ inom styrelsen. Detta må nu af vederbörande sjelfve upptagas såsom klander eller beröm; nog af, den som känner till sakerna och vill yttra sig på samvete torde anse, att hos pluraliteten af rådgifvarne och i sjelfva systemet råder i alla de nyss uppräknade hänseenden måhända en större skygghet för åsigterna hos 4840 och 4844 års rikslagsmajoriteter, än för det konservativa partiets, om man blott afskär ytterligheterna af de sednare. Hela hemligheten af det obestämda förhållande af förbidan å ena sidan, och en skenbar neutralitet å den andra, torde derföre också bestå deri, att vederbörande icke vilja öppet uttala sin skiljaktighet från nyssnämnda majoriteter, men deremot hoppas, att kunna jemka ett icke obetydligt antal af dess medlemmar öfver på sin sida, samt sålunda paralysera den fordra oppositionen; och så till vida är benämningen systeme de bascule kanske icke så oriktig. Att denna öfvertygelse också för närvarande delas af hela allmänheten, torde då utgöra en giltig förklaringsgrund till den missbelåtenhet från de liberalas sidan, som Allehanda så uppnribtigt uttalat, ehuru rättvisan äfven fordrar att medgifva, det ingenting från Reg:s sida blifvit yttradt, som kan gifva b stämd anledninz?, att den någonsin adopterat det liberala pertiets meningar, hvarföre suppositionen dercm från allmänhetens sid: också egentligen utgjort en förhoppning. Det utgör en bekräftelse på hvad vi redan sistlidne höst yttrade efter representationskommitteens tillsättning. Öaskar läsaren att se närmare motiveradt, hvaruti Regeringen skiljer sig från den liberala majoriteten inom nationen och vid riksdagen, så kunne vi äfven dermed stå till tjenst vid tillfälle, ehuru det blott kommer att innefatta en återblick på hvad som redan blifvit ytiradt om behandlingen af representationsfrågan, på det stationära skicket af flere andra politiska reformfrågor, på de diplomatiska befordringarna m. m. För tillfället torde det sagda utgöra en tillräcklig grund, för att derpå framställa såsom tvänne nödvändiga alternativer, att antingen skola mosjoriteterna vid den instundande riksdagen frånträda de grundsatser och den bestämda politiska hufvudriktning, som de följt vid de sednar2 riksdagarna i här ofvan omförmälde ämnen, eller också måste äfven denna riksdag i konseqvens med de föregående göra det till ett af sina bufvudföremål, att fortfarande yrka samma grundsatser, som hittills, för reformerna i våra politiska inrättningar och för regeringssystemet, hvarvid det likväl alltid är en lycka, att den opposition, som härigenom uppstår, utan någon släpphändthet kan förenas med ett otvunget erkännande af det goda, som Regeringen åstadkommit genom de här ofvan omförmälda åtgärderna i den ekonomiska lagstiftningen. — I Upsala Correspondenten för den 28 Juli finner man under rubriken några talande faktan, åter förnyade de gamla försöken att ns dsitia värdet af norska representationssältet, gea ra RA OR oa