Aftonbladet – 2 augusti 1847, sida 2

på Aftonbladet och Dagligt Allehanda, alt det. bästa torde vara, att hädanefter endast vi slutet af hvarje vecka inregistrera en förteckning på hennes dikter. För tillfället vilje vi nu blott såsom prof på hennes ehuru redan kända frimodighet i detta hänseende, citera ur Lörd2gens nummer ett litet stycke af 46 rader, innefattande fyra messiva lögner, allt med anledning af de i A. B. meddelade talen vid reformbanketten i Chateaurouge i Frankrike. Minerva insinuerar nemligen tvertemot innehållet af en ariikel i det blad der början af dessa tal förekom, såsom skulle Aftonbladet vilja -proklamera och tillämpa en moral på Frankrike,fen annan åter på Sverge, och yttrar dervid: Sitta i Fransyska Kamrarne ledamöter, som äro actieegare i Jernvägsbolagen, så rörer vår man upp himmel och jord öfver den oerhörda scandalen, att sådana ledamöter deltaga i discussion och votering öfver jernvägs-frågorna. Men när här i Sverige vid och emellan Riksdagarne intressenter i Privatbankerne sjelfva sitta och afgöra Privatbankernes öde, så är det den oskyldigaste sak i verlden. Votera Fransyska Deputerade, som äro fabrikanter, öfver tulltaxan, så är det höjden af oblyghet, men sjelf sitter den erkändt forsten i ett Riksstånd och voterar helt modig såsom fyrfaldig fabrikant skydd och prohibitioner af mångfaldiga slag till sin egen förmon. Härmed förhåller sig nu i verkligheten såsom följer: 1:o Aftonbladets Red. har aldrig yttrat ett ord till klander eller anmärkning öfver den frågan som zaktieegare i jernvigsbolagen sitta i Deputerade kammaren. Men öfver en sak, hvarom man alls icke ylirat sig, kan man ju än mindre hafva rört upp himmel och jord. Minervas påsiående härom är således den första osanningen. 2:o Aftonbladet har aldrig fdömt det vara hvarken oskyldigt eller icke oskyldigt, att delegare i de Svenska privatbankerna kunna vara riksdagsmän och deltaga i privatbanksfrågorna. I sjelfva verket lär det väl blifva omöjligt att förbjuda ett sådant förhållande och anmärkningen är så mycket besynnerligare när man betraktar, att den kommer från Minervas sida, som eljest just drifver på den satsen, att hufvudsakligen intressena skola representeras. Emedlertid har Åftonbladets utgifvare, L. J. Hierta, hvarken vid riksdagen eller i Aftonbladet gjort sig känd såsom någon advokat för privatbanksintressena, utan tvertom alltid anmärkt, att ett alltför stort inflytande från dessa intressen i en framtid vore att befara. Här är Minerva således öfverbevist om den andra osanningen. 3:0 Aftonbladets Red. har aldrig nämnt ett ord till anmärkning derom att Fransyska fabrikanter som tillika äro Deputerade, votera öfver tulltaxan. Här ba vi då den tredje osanningen af Minerva. 4:0 Aftonbladets förlägare har såsom riksdagsman aldrig voterat någon prohibition af något slag, minst till sin egen förmån såsom: fabrikant, eller yttrat ett ord i en sådar riktning. Påståendet derom är den fjerde osanningen på de sexton raderna i Minerva. Det torde icke vara ur vägen att anmärka, det Aftonbladets riktning och tilgörande i dessa ämnen, äfvensom L. J. Hiertas yttranden såsom riksdagsman äro så allmänt kända och så många gånger upprepade, att Minerva omöjligen kunnat vara okunnig derom. Hvad skall man då säga om en redaktions moralitet, som det oaktadt i detta som de flesta andra fall ljuger oupphörligt, gång efter gång, i samma sak, emot bättre vetande? Men i synnerhet hvad skalk man yttra, när ett sådant subjekt det oaktadt låtsar vilja upphäfva sig till moralitetens målsmmAan