Aftonbladet – 31 juli 1847, sida 3

med detta års början blifvit tillvägabragdt. Den har till ändamål att, enär i Berlin äfven brödförsäljningen till större delen bedrifves af mellanbandlare, genom direkt köp hos bagaren förskaffa sina medlemmar den rabatt, som den förre af den sednare låtnjuter. Denna rabatt sammanspares och kommer först under den dyraste tiden af året medlemmarne på en gång till godo. Härvid förfares på följande sätt: Under 44 veckor, från och med den nionde söndagen på året, insätta sällskapets ledamöter hvarje söndags morgon hos specialafdelningsföreståndarne en i 5 eller 2, silfvergroschen delbar summa penningar, beräknad för den löpande veckans brödbehof. Hvar och en bekommer i utbyte 3 eller 27. groschensmarker, motsvarande det insatta penningebeloppet, hvilka i stället för penningar lemnas till bagaren såsom betalning för brödet. Denne åter eger att hvarje måndag hos föreningens redogörare begära liqvid, men måste dervid, enligt öfverenskommelse, afiemna 7 marker å 5 groschen eller 44 (å 2!V, groschen för 4 thaler — 30 groschen. Härigenom tillskyndas föreningen en behållning af 5 Igroschen på hvarje insatt thaler, hvilken behållning förblifver i den gemensamma kassan ända till de 44 sparveckornas utgång. Den sålunda samlade fonden janvändes sedan under de återstående 8 veckorna af året (månaderna Januari och Februari), för att utan föregående insättningar tilldela hvar och en föreningsmedlem dess förra brödbehof, endast för en del af den åttonde veckan erfordras ett penningetillskott. Deltagandet i denna förening bibringar alltså ledamöterna fritt bröd för något mer än 7 veckor af året, utan att brödutgiften den föregående tiden öfverstigit det för vanliga beloppet. Fördelarne af denna inrättning ligger i öppen dag. Den är lika ändamålsenlig som lätt verkställbar. Den fattige kan, förmedelst ett af bättre lottade likar ädelmodigt utöfvyadt patronat, på ett förmånligare sätt än hittills kunnat ske, använda sina små besparingar. Han uppmuntras till sparsamhet och bekommer med detsamma ökad håg till flit och ett ordentligt lefnadssätt. Den möda och kostnad, som härigenom förorsakas de hjelpande, är icke betydlig. Den uppoffrade tiden inskränker sig till 4 eller högst 2 timmar i veckan, och ett obetydligt qvantum papper är nästan det enda, som tarfvar en kontant utgift. Men oaktadt den fattiges förmån. härvid för hvarje tänkande är uppenbar, har likväl den tröghet och det misstroende, som vanligen vidlåda den lägre befolkningen i följd af dess betryckta ställning, till en början medfört svårigheter för utförandet. För att undanrödja dessa hinder, har hr Iiedke begagnat tvenne medel. Först och främst lät han nemligen en skrifvelse cirkulera, hvaruti han på ett enkelt och lättfattligt sätt sökte upplysa de obemedlade om nyttan af besagde inrättning, hvar-. jemte han äfven uppbjöd all förmåga att genom muntliga meddelanden vinna desammas förtroende för sin person. För det andra förenade han med insättningen en så kallad premieutdelning af skidfrukter, såsom ärter, lins m. m., till de ordentligaste och mest behöfvande af de sparande. Till bestridandet af dessa premier användas dels den upplupna räntan å de insatta medlen, dels de gåfvor, som af inrättningens gynnare och vänner för sådant ändamål möjligen föräras. Men ehuru denna åtgärd fanns nödig vid föreningens första uppkomst, har hr Liedle likväl för afsigt att, så snart inrättnirgen hunnit stadga sig och öfvertygelsen om dess nytta hos de fattige fullkomligt rotfästat sig, upphäfva berörde premieutdelning, såsom stridande emot den princip och det syftemål, som ligga till grund för inrättningens stiftande, nemligen att den fattige, så länge arbetsförmågan står honom bi och arbetstillfällen förefinnas, ej skall bygga på andras bjelp, utan bringas i stånd att genom egen kraft kunna hbjelpa sig sjelf. Ehuru förhållanderna i Stockholm visserligen i ett och annat hänseende skilja sig från dem i Berlin, torde dock här omförmälde inrättning lätteligen äfven på förstnämnda ställe kunna, med någon modifikation, tillvägabringas. Det torde derföre med säkerhet vara att förvänta, det berörde företag inom kort äfven i Sveriges hufvudstad finner efterföljd. Ett ädelt deltagande för den fattiges bästa har der aldrig saknats, och detta är just hufvudvilkoret för en dylik inrättnings uppkomst och lyckliga verkan. Berlin den 42 April 1847. 17 L. ( ) E