Aftonbladet – 31 juli 1847, sida 3

TT ASEA RAIS RIKT nr enas gon från Gustaf ankommen olyckspost störtat hennes svär mor i denna djupa oro, sprang fram, fattade hennes hand frågade hvad som händt, och från hvilken brefvet var? l Prostinnan liksom väcktes ur en dvala och spratt till. I Läs, olyckliga barn, hvilken jag, gamla dåraktiga qvinna, glömsk af min mans lärdomar, förblindad af verldens frestelser, nedstörtat i olyckans och vanärans afgrund... Läs!... O, min son! min son!... Din mor har beredt dig ett sådant ödel... Albertina läste: Fru prostinna! Om man ej alltför mycket misstagit sig om er karaker, så känner ni ej de faror, för hvilka en aktris är blott: ställd, då ni tillåtit er sonhustru att inträda i ett stånd der dygden är ett ordspråk och lasten hemmastadd. Fru Desguillon, en qvinna utan seder, en fiskmånglerska från Peris, bortackorderar i detta ögonblick er sons maka, antingen till hertig Fredrik eller gref Adelheim. Okänd vän.x Hon hade knappt slutat läsa, då prostinnan, som med ångest följt alla rörelser i hennes anletsdrag, utropade: Min dotter! Är du ännu en ärlig hustru? D2 kastade sig i hvarandras armar, och svärmodren kysste med ömhet de oskuldsfulla ögon, som tyst, men med uttryck, svarat ja på hennes fråga. Albertina bade nu vunnit för mycken erfarenhet, att icke genast inse afsigten med fru Desguillons tillbud och den anonyma biljett, man haft den grymheten att tillställa prostinnan. Om det var fransyskans eget påfund, eller om hon, kanhända sig sjelf ovetande, var verktyg i en annans hand, brydde henne föga; hon hade fattat sitt beslut; det var oåterkalleligt. I Prostinnan lugnade sig snart, och inom en half timma sutto de båda inbegripna i öfverläggning om hvad nu vore att göra. Det nödvändigaste, min älskade mor, är att jag genast förklarar, det jag på intet vilkor går in vid teatern, och med detsamma återbär de penningar, kungen låtit gifva mig, äfvensom hvad fransyska språkmästaren, sångoch dansmästarne hafva kostat! Penningar! hvar vilja vi taga dem ? frågade prostinnan bäfvande. Ja, jag ser det... det var Guds skickelse ...v Hvad? hvad? Har min mor glömt de dukater, Gustaf skickade?