Aftonbladet – 31 juli 1847, sida 3

4 musikalisk Instrumentmakare OM DET AF HERR LIEDKE I BERLIN STIF TADE SPARFÖRENINGS-INSTITUTET. ET MEDEL ATT FÖREKOMMA TILLVÄXTEN AF DEN ARBETANDE KLASSENS NÖD. (Denna artikel, som är Red. benäget medde lad, förtjenar utan tvifvel stor uppmärksamhet såsom anvisning på ett verksamt medel att hin dra den obemedlade klassen: betryck.) Medan nöden ibland den arbetande folkklassen : de flesta civiliserade länder på ett fruktansvärdt sät för hvarje år tillväxt, så väl i vidd som i intensitet hafva på samma gång ej mindre staten och kommunerna, än de enskilde förenat sina bemödanden för att hämma det onda i dess vidare framfart Bland privata inrättningar i detta hänseende framst; på ett utmärkt sätt de af herr Iiedhke, en preussisk tjensteman, i Berlin grundade så kallade Sparföreningar, enär de åsyfta, att den fattige måtte, genom en mer än hittills lönande och uppmuntrad sparsamhet, försättas i tillfälle att bjelpa sig sjelf. Ur ekonomisk synpunkt har nemligen det kringgripande materiella eländet hos de flesta arbetare till en stor del sin närmaste orsak uti ett missförhållande emellan inkomsterna eller arbetsförtjensten och de för de nödvändiga behofven erforderliga utgifterna. Till detta missför hållande bidreger, utom annat, i ej ringa mån den omständigheten, att den fattige, som uppbär sin arbetslön för dag eller vecka och följaktligen endast i högst små qvantiteter kan köpa sina förnödenheter, icke såsom den förmögnare är i stånd att förskaffa sig varorna ur första hand. De hafva merändels passerat genom tredje och fjerde hand, innan daglönarens knappa vilkor tillåta honom att deraf sätta sig i åtnjutande. Den fattige måste således med sin under hård och trägen möda förvärfvade penning icke blott utöfver varans för den förmögne gällande värde betala mellanhandlarnes för deras utkomst beräknade vinst, utan är äfven nödsakad, enär något vidsträcktare val ej står honom öppet, att taga varan sådan den bjudes. Ty värr! begagnas ofta nog denna den fattiges tryckande ställning af några minuthandlare, till att på ett mindre hedrande sätt föröka deras egen fördel, i det de tillhandagå den förre endast med varor af underhaltig godhet. Om denne likväl under våren och sommaren förmår kämpa sig igenom dessa svårigheter, förvärras deremot under den kallare årstiden hans belägenhet till en sådan grad, att han oftast dukar under, om icke den allmänna eller cnskilda välgörenheten kommer hans bemödanden till hjelp. Medan lifsmedlen denna årstid stiga i pris, blifva arbetstillfällena färre och arbetslönerna sjunka. Vid en sålunda minskad förtjenst inträder dessutom en ny nödvändig utgift, nemligen den för vedbrand. För att då kunna betäcka kostnaderna för så väl detta, som öfriga behof, är den första vanliga utvägen att borga antingen penningar eller varor mot pant. När sommaren sedan åter inträder och derjemte arbetsförtjensten något ökas, måste den obetydliga besparing, som då möjligen, ehuru med stor uppoffring, kan åstadkommas, i stället att förvararas för den kommande vinterns behof, användas för iterbekommandet af det pantsatta godset, hvaraf: lock gemenligen en del för alltid qvarblifver i pantånekontorets eller den utborgade minuthandlarens go. På sådant sätt minskas för hvarje år småninsom den fattiges bohag och dermed äfven det enda nedlet att bestrida de vintern åtföljande drygare! kostnader: Genom den första tillstötande olyckshänlelse, såsom ett sjukdomsfall, förloradt arbetstillfälle siler dylikt, ser han sig jemte sin familj ett rof för let yttersta armod. Derefter återstår för honom ngen annan tillflykt, än den kommunala fattigförörjningen. Han blir almosetagare och förlorar den ria och sjelfständiga ställning, som så väsendtligen : bidrager till upprätthållandet af menniskans moralika kraft. Uppfylld af ett ädelt nit för de fattigare. slassernas bästa, har herr Liedke, som är fattigkommissionsföreståndare i ett af de 359 distrikter, hvaruti Berlin i och för fattigvården är indeladt, ned sin ifrågavarande inrättning åsyftat att, åtmintone delvis och synnerligast med afseende å ankaffandet af vinterbehofven, tillförsäkra den fattige le ofvannämnde förmåner, hvaraf den förmögnare r i åtnjutande. Inrättningen omfattar för närva-) ande tvänne särskilda föreningar. Den ena af dessa, hvilken år 4843 började sin erksamhet, har till ändamål att, för de af dess nedlemmar under sommarmånaderna gjorda och i öreningens kassa insatta besparingar, gemensamt. ch i stort uppköpa brännmaterialier och potäter för interbehofvet. Berättigad till inträde i föreningen r hvar och en, som i säker månadtlig inkomst ej. äiknar mer än 20 preussiska thaler (53 rdr sy. rgds.) RR Rn TT nn mm on na rna FN