Aftonbladet – 30 juli 1847, sida 3

ligen den Nemesis, som förmörkade och förbittrade de sista dagarne för en monark, hvilken eljest varl försedd med så många både hjertats och förståndets egenskaper, att han, med en mindre omåittlig egenkörlek, lätt bade kunnat hos etertiden få namn af en stor karakter. (Insändt ) Beriktigande. Det kan visserligen vara en obetydlig sak, men då danska tidningen Fedrelandets uttryck, att min toast i: Roskild den 44 Juli afsåg Videnskabens Folkliggjöre!se, på så olika sätt i svenska tidningar blifvit återgifven (bland annat att Vetenskaperna göra nationerna jemnlika 0. s. V.), så må bärmed i kvrthet upplysas, att jag ej utbad mig ett lefve af 600 dels vetenskapsmän, dels deras värdar för den omöjligheten, att vetenskapen sjelf skulle kunna bli populär (emedan det förutsätter att folket i allmänhet skulle kunna bli vetenskapligt), utan för det möjliga, att vetenskapens resultaler. genom vetenskapsmännens eget försök att också skrifva populärt, måtte i oförfalskad form komma ned tiil folket, hvarvid exempeivis den önskan yttrades, att de lärde sjelfve ville allmänt biträda menniskovännerna i sträfvandet att till folkets djupaste ledir sprida velenskapens läror om alkokolens ofrändskap till blodet och pepsinen i menniskan, vid hvilket exempels anförande högljudda bifallsrop hördes, hvilket får en stor betydning, när man eftertänker hvilket publicum här hörde och dömde. Grundtanken var, att likasom bördens aristokrati känt sig uppmanad, der den ännu bibehåller folkets sympathier, att använda sitt anseende till folkets gagn, så måtte lärdomens aristokrati, vetenskapsmännen, veta att tillvinna sig kärlek af samma folk, som så kärleksfullt bemärker hvad som göres för dess bästa, genom att ej lemna åt dilettanter allena, utan, enligt föredöme af de störste mästare, sjelfva än allmännare meddela folket resultaterna af sina stora framsteg på vetenskapens bana. Lund d. 27 Juli 1847. P. Wieselgren, Ombud för Sv. Nykterhetssällskapet i Stockholm vid andra nordiska general-nykterhetsmötet i Köpenhamn den 42—46 Juli 1847. —LIL (Insändt.) Då men ofta hörer klagas deröfver, att polisbetieningen, i följd af förlegade, oftast för vår tid olämplige, författningar, bringar åtskilligt folk på plikt, ota för kelt lumpna anledningar, så torde det icke vera otjonligt att ända vederbörande tjenstförrättares nit åt ett håll, der en verklig nytta kurde åstadkommas, genom att här ihufvudstaden, likasom det förut sket i Malmö, i deras minne upplifva den önnu till sin fulla kraft gällande kongl. förordningen al 46 Scpt. 4744, bvari stadgas ett vite af 352 sk. bko, hvartill den gör sig förfallen, som innan han uppnått 4 års ålder beträdes med tobaksrökande, samt hvari föräldrar, målsmän och husbänder WVliförbindas att i omförmälde händelse vid lika vite hålla noggrann uppsigt öfver sina barn, myndlingar och tjenare. Den lilla förargelse, som för de minderårige lagbrytarne och deras målsmän derigerom skulle uppkomma, uppväges fullkomligt genom nytten af ungdomens afbållande från en ovana, som så tidigt inrotad, äfven för den mognade mannen, sedan han erbållit klara begrepp om det oförnutiga och för helsan skadliga uti kroppens inpregnerande med tobaksgift, lägger stora, kanske cöfverviancrliga hinder i vägen för återgången till mera naturenliga lefnadsvanor. Vid detta tillfälle torde man äfven böra öfverlemna till vederbörandes och helst till nykterhetsvännernes beifrende, det oskick, som inrotat sig vid våra här i hufvudstaden inrättade eljest så förträffliga och nyttiga simskolor, att neml. bredvid badsumparne inrätta mnäringsställen, der spirituösa drycker hållas de besökande tillhanda. OÖnskligt vore om, utan all polisens inblandning, nykterhetsvännerna ville så begå saken med simskolornas ögare, att spritdryckerna för elltid bannlystes från dessa ställen, som äro så viglige för ungdemens fysiska uppfostran; äfven skulle det vara förtjenstfullt om någon af herrar läkare för allmänheten ville vetenskapligen bevisa badsupens förderfliga inflytande på menniskokroppen, ehuru det borde vara lätt för hvar och en med rågon eftertanka att sjelf inse, att, då kroppen, i synnerhet efter elt kallt bad, blifvit försatt i ett välgörande reaktionsbestyr, detta helt och hållet omintetgöres genom den pya reaktion, hvari den försättes derigerom z2tt spritdrycken densamma pitrugas. ts see——————— S (Insändt.) W. Juli 1847. Som man vet, hände det i salig Fredmans glada sångarlag, att en och annan fick vara med, festän han hade ingen röst och spelte intet instrument, blott han förskref sjelf sina viner;. — Att vederbörande skulle tillämpa dylika undantag, äfven vid besättande af de vigtiga klockaresysslorna, trodde likväl säkert då ingen. Emedlertid synes något dylikt nu för tiden kunna passera; ty här har man på förslag till klockare i tredje rummet uppfört en urmakare, som icke kan sjunga, under föregifvande, att om det skulle fordras att han skulle sjunga, så vill han hålla sig en vicarius. Om nu förslaget varit en följd deraf att ingen annan sig anmält, eller om det verkligen kunnat ifrågakomma att afse behofvet af en urmakare för tornuret, så hade ändock saken kunnat haft något skäl för sig; men då nu detta icke är fallet, och kompetente sökande sig anmält, så förefaller vederbörandes åtgärd högst besynnerlig. Eller skall hela åtgärden visa, att äfven inom de lägre trappstegen af hierarkien man är rädd för dem som kunna sjunga ut? artisternas g armbanden, för att skärskåda porträttet. al är din man så vacker, som det ser ut, så