Aftonbladet – 29 juli 1847, sida 2

Hon beckref barnets sjukdomssymptomer; men det var redan lidet å natten, och man måste afbida morgonen. Hustrun gi Redan cken fex, macn en af dage hunnit inbryto, sprang Albertina öfver gården till madam Jaglund — så hette qvinuan — för att fråga efter det sjuka harnet. Jag och min svärmor ha knappt sofvit en blund i natt, det gjorde oss så onåt... madam hade tårarna i ögonen när hon omtalade det. Ja, Jag måtte väl det... föräldrarne äro vid rika kommerscrådets fabrik. Hvarför ha de då inte klagat sin nöd för honcm ? Hvad hin frågar han efter sådan strunt! Jeg skulle inte svara frun så fult. När han och hans stormodiga hustru, kantänka, !å lefva som rika man i evangelium, så fråga de inte efter en faltig Lazarus utanför dörien; bara det in!e till slut går för dem, som det gick för honom!, Min lilla madam, hvar och en har nog att svara för sig... låt oss icke dima andral Var beskedlig och kom upp tll svärmor, hon vill tala vid madam. Hustrun följde Albertina. Prostinnan gjorde samma frågor, som Albertina, Och erhöll ungefär samma svar. Kom, madame, och följ mig, vi ska ta litet kläder med oss, och jag hoppas, att mina droppar bli nyttiga! De äro snälla att h2, må madam trolp Herre Gud, så boskedligt herrskapet är! Men allde1es omöjligt är det för proctinnan att gå dit... det är för mycket ucseltl...o Kära madam, inte skall hon säga så! Ingen bör hålla sig för god att besöka den fattige, allra minst en presthustru.n ;Men det här fabriksfolkets elände är rysligt... prostinnan skall sjelf få se. D2 gingo öfver Ladugårdslandstorget upp emot Tyskbagarbergen. Hu, hvad det är kallt! yttrade prostinnan. Man var i början ef December, och en ovanligt skarp vinter hade inträdt. Kallt? murslade madamen emeilan tänderna, kallt? och har ändå klädespels med skinnfoder! oo opHvad söger madam ?, Ingenting. Jag tänker på det stackars folket... de frysa nog dex Man var snart framme... kojans omgifning gaf redan ett obehagligt intryck.