Aftonbladet – 27 juli 1847, sida 3

och man befann sig i en Armidas lustpark: trädgården va lluminerad. Det är omöjligt att beskrifva den effekt lam porna gjorde mot kanalerna och vattenkonsterna; det mild septembermånskenet mer ökade än skadade den. Sjelfvi de promenerande erhöllo ett fantastiskt utseende. De många par, som förstulet vandrade arm i arm, be vittnade att Cytherens gudinna här nedslagit sitt läger. Aftonen, såsom alltid, då kungen tillställt någon fest gynnades af det herrligaste väder: det såg ut, som on sjelfva elementerna åtlydde hans vink. Skada blott, att denna leende tafla ägde sina fasaväc kande skuggsidor! De sista åren hade hemsökt fädernes landet med grym missväxt. 4785 var ett af de hårdaste Sjelfva den regala bränvinsbränningen miste inställas. Konungen betraktade folkets nöd med rörd blick, offrad deråt en suck, men bortvände sig, på sina favoriters råd ifrån den; det skulle, enligt deras mening, för mycke smärta honom, att i längden öfverlemna-sig åt en så sorg lig syn. Han ilade att i konsternas, nöjenas och förströel sernas sköte glömma nöden och eländet. Kostnaderna fö en alton som denna, hade kunnat lindra många familjer: nöd, men... le Roi samuse... allt skrattade, log, allt val på ytan grannt, skimrande, sminkadt. TJUGUFEMTE KAPITLET. Enligt erhållet löfte skulle Albertina, tisdagsaftonen efter spektaklets slut, få fara till staden, för att besöka sir svärmor och sin son, med vilkor likväl att återkomma föl: jande dagen. Aftonen försvann under åskådandet af Alzires rika ehuru något tråkiga pomp, och om den ej, såsom Iphigenie, förtjuste vir hjeltinna, kunde hon dock icke annat är ntagas af de spelandes förträffliga aktion, deras skönhet deras rika kostymer. Sedan de lemnat salen, skulle Albertina blott super: och sedan genast fara. . De stego just i vagnen, då betjenten hviskade några ord Louises öra; hon studsade , men fattade sig genast. Vid deras hemkomst v ar bordet sprveradt, ;Söta Albertina jos och börja din supå ag har några ord krifva med dig till s stan; kom in till nig, när du är fördig att faro. Men, söta du, så qväll det